minus
Det kallaste jag någonsin varit med om i mitt liv är minus 40. Det var i min barndoms by i Norrbottens inland. Jag tog sparken och var på väg till en kompis men fick vända innan jag ens sparkat ner för backen från vårt hus. Det var så kallt att det inte gick att andas... kändes som luften frös i luftrören, riktigt obehagligt.
Många barndomsminnen handlar om vinter.
Bygga snögrottor. Leka Barnen från Frostomfjället.
Lovikkavantar fulla med snöklumpar.
Sitta på en stol med raggsockorna på den utfällda ugnsluckan och ugnen varm.
Känna tårna sakta tina upp och få tillbaka känseln.
Medan dagmamman kokar varm choklad att doppa knäckemacka med smör i.
Åhh, barndomvintrar.
FAst jag bodde i Stockholm så kände jag igen det, hihi.
Vi hade himla trevligt igår. Så trevligt att vi knappt åt, hahaha.
Ha en fin dag!
KRAM
oj, det var inte lite minus grader! fin bild där :)
jättevacker bild!!!
BArndommen vintre er magiske når man tenker tilbake. Var bestandig snø da,sier minnene. Så ser man bilder og blir skuffet for det stemmer jo ikke:( Men så er ikke jeg vokst opp på en plass med opptil 40 minus.. Brrrrr sier jeg.
Her sies det at snøen skal regne bort de nermeste dagene,og det er trist det:) Ha en fin torsdag:) Klem Eva
Jag har väligt många roliga barndomsminnen från snörika vintrar.Hela dagarna var jag utomhus när det var lediga dagar. Mycket kul hittade vi på.
Mysig bild, kändes väldigt "norrbottnisk" med solen över de snöprydda trädtopparna. Nä, inget kul nu när det är så kallt... tror snart tempen har frusit fast på -18!! På måndag ska det visst bli varmare. Kram, Sofie
Ja, allt det där låter hur mysigt vintrigt som helst. Fast inte i 39 minusgrader...
