Himlen är gladare nu, så blå så blå mellan molntussarna att det nästan gör ont i ögonen.



Naturen har inte riktigt vaknat. Jag längtar efter vitsippor, men ser inte tillstymmelse till vitt någonstans.



Vid ån stoltserar gränsändshannarna. Deras huvuden blänker smaragdgröna i solskenet. Honan, bara en ensam, med samma färg som det vissna fjolårsgräset står en bit ut i vattnet och ropar ihärdigt - kvää -kvää. Undrar vad hon säger? Säkert har hon dyrbara ägg gömda vid vattenbrynet.



Någon har vaknat efter vintervilan.