ohoy!
Matte: - Jag hoppas Svåger Sjöman har med sig kameran när han sitter på bryggan och spanar ifall att sjöodjuret skulle visa sig. Men var försiktig ... Olaus Magnus skrev visst " den anfaller skeppen och äter upp människorna ombord"!
Ohoy!
Vi har ju bilar i lasten. Ja, vi har en del annat också, som grävmaskiner, dumpers, och faktiskt båtar ibland. Nu har vi t.o.m. ett tåg ombord.
Allt det här surras ordentligt i lastrummet så att det inte kan flytta på sig om det skulle bli dåligt väder. Med jämna mellanrum kollas alla dessa surrningar. Det är oftast vi styrmän som gör det. Då tar vi 4-5 däck var och får hoppa runt bland bilar och klättra över maskiner för att kolla kättingar och spännband i ett par timmar. 400-500 bilar per däck tar sin tid.
Det här är inte en av de roligaste sysslorna ombord. Jag sitter hellre på bryggan och spanar efter sjöodjur som Olaus Magnus' "stora sprutare" ur hans "Historia om de nordiska folken" från 1555.
ohoy!
Ohoy!
Under en dryg timmes tid träffade vi på 2 olika grupper med delfiner utanför Aden i Yemen. De är lite svårräknade de små gynnarna, men vi uppskattade dem till ca 50-80 djur i varje grupp. En av de bättre bilderna jag lyckades ta såg ni i mitt förra inlägg.
Stjärtfenan i den andra bilden är en val som dök upp, och ner, strax framför oss en bit sydost om Sri Lanka. Jag vet inte vad det kan vara för sort, men den såg stor ut. Det är ett ganska mäktigt och imponerande skådespel, tycker jag, att se dessa giganter.
Här är en hel bildsekvens av den händelsen.
ohoy!
Ohoy!
Havet är stort, men ändå stöter man på kompisar ibland. Jag lyckades fånga några på bild, som vi mötte idag.
Delfiner
ohoy!
Matte: - Svåger Sjöman, vi saknar dig här hemma.. :/
Ohoy!
Jaha, nu sitter man här igen...
Mina 10 veckors ledighet har rusat förbi som vore de 10 dagar. Nu har jag i alla fall bytt ut den blöta råkalla vinterkylan mot tropisk värme. Påmönstringen blev i Singapore. Jag hade tänkt ta en tur till Raffels Hotel för att se hur en Singapore sling egentligen ska smaka, men en släng av jetlag och att vårat hotell låg i andra änden av stan satte stopp för dom funderingarna.
Här ombord är allt sig likt. Ganska snart är man tillbaks i rutinerna och det känns som man knappt varit härifrån. Man slänger av sig sin civila personlighet och tar på sig jobbmasken. Hr. Jekyll har bytts till Styrman Hyde. Man har två liv, är två personer, lever i två vitt skilda verkligheter. Båda saknar den andre, båda trivs bäst med sitt liv, båda längtar någon annanstans...
ohoy!
Matte: -Välkommen hem!
Ohoy!
Ibland händer det att man måste stanna kvar en liten stund på jobbet, bara för att göra klart det där sista innan man kan gå hem. Ni känner säkert igen det. Så blev det för mig den här gången. Mina 10 veckor var till ända den 5:e december. Men nu börjar jag bli färdig, så jag kan göra helg.
Slutet är nära!
Inte på världen, men väl på resan. 12300 nautiska mil, eller 4 veckor lång var den. Snart glider vi in mot kajen i Göteborg, skickar iland kastlinor och får trossarna på pollare. Sedan tajtar vi hem och ligger väl förtöjda. När rampen ligger på kajen och det beordrats "väl i maskin", då kan man slappna av. Då kan man packa sin sjösäck, dra på sig landgångssviden och kvittera ut sjöfartsboken av skeppar'n. Sen är det tack och goodbye för den här gången.
Tack och goodbye får jag säga till er också. Tack för alla uppmuntrande kommentarer och glada tillrop jag fått av er. Kanske, med Mattes tillåtelse, att vi ses om sådär en 10 veckor, när jag mönstrar på igen...
- jag hårt arbetande...
ohoy!
Matte: Svåger Sjöman är snart på väg hem. Varje jobbperiod är ca 10 veckor, sedan är han hemma och ledig lika länge.
Ohoy!
Det känns som att vi börjar komma till hemmavatten snart. Det är som värsta tomteverkstan ombord. Vi ska till 5 hamnar i norra Europa. Då ska det beställas varor. Vi ska ha svensk mat, vi ska fylla på i apoteket, helst med svenska mediciner. Vi ska skicka iland gamla mediciner och utgångna nödraketer.
Alla kollar igenom vad som finns och vad vi kan behöva. Mycket av det vi har ombord kan vi bara få tag på i Europa, som påfyllning till tvåldispenser, torkpapper som passar våra hållare, vissa reservdelar och liknande, och det kan dröja flera månader innan vi får nästa chans.
Flera av våra system ombord behöver service, en del i Sverige, andra i Tyskland. Sånt måste beställas i god tid. Flera av oss ska mönstra av. Då vill man avsluta så mycket som möjligt så att avlösaren får en bra början på sin törn. Det är mycket att göra den sista tiden.
Igår ankrade vi ett tag utanför Teneriffa för att ta bunker, eller bränsle. En lots skulle komma ombord för att ta oss till ankringsplatsen. Sedan skulle en liten tankbåt komma med olja till oss. Nu råkade ett annat fartyg komma 10 minuter före oss, så lotsen gick till dem först.
Vi fick vänta. När vi till slut låg väl ankrade, visade det sig att fartyget som tjuvade vår lots även tagit vår bunkerbåt. Denna lilla 10 minuters försening ledde till att vi fick vänta 3 timmar extra. Så är det ofta. 2 fartyg är på väg till samma hamn och den som kommer först får först komma till kaj. Kommer man några minuter efter kan det bli att vänta i dagar om det vill sig illa.
ohoy!
Ohoy!
En lång resa söderut har äntligen vänt och börjat gå norrut igen. Börjat gå hemåt igen.
Hoppet har kommit åter. Det goda hoppet. Vi passerar precis hennes udde.
Här, söder om sydligaste Sydafrika där två oceaner möts är sjön orolig. Strömmar möts, dyningar möts och väder möts. Lyckligtvis har vi vackert väder och passagen är lugn.
Vi har haft många besökare idag. Oceanernas majestäter hedrar oss med sin närvaro. Här är de sällan långt borta. Flera gånger ikväll har vi haft dem bara några hundra meter från oss. Vissa flyter lojt i ytan, andra skjuter rakt upp i luften för att sedan falla tillbaks i en mäktig kaskad av vatten.
Ett helt otroligt skådespel.
kanske knölval... vet inte säkert
ohoy!
Matte: Svåger Sjöman har blivit en djuping där ute på djupt vatten :)
Ohoy!
Man sitter och tittar ut över ett till synes oändligt hav. Det ser likadant ut åt alla håll. Vår rörelse genom havet verkar stanna upp. Dag efter dag, samma utsikt. Samma vatten. Samma himmel. Samma moln. Kryssen i sjökortet berättar att vi förflyttat oss hundratals mil, men ibland kan man undra om de inte ljuger. Allt ser ju likadant ut som igår, som förra veckan. Klockan och kalendern säger att tiden går. Jag tror de ljuger. Tiden står stilla den också. Liksom vi. Solen och månen går upp och går ner, som för att berätta att det finns en värld bortom horisonten. De ljuger. Det är bara vi här.
Det enda jag vet,
det enda jag ser,
är att vi är så ofattbart små.
ohoy!
Matte : Svåger Sjöman... det var länge sedan. Kul att höra hur du har det... synd att du blir försenad hem med omvägen runt "lilla" Afrika.
Hoppas du hinner hem till Julafton!
Ohoy!
Nu har vi har lämnat Persiska viken. Vi är mitt ute på Arabiska sjön, på väg söderut. Lugnet har lägrat sig igen och vi har börjat komma tillbaks in i normala rutiner. Den här resan går till Europa, men tar den lilla omvägen kring Afrika. Anledningen till det är dels risken för piratöverfall och dels att vi har ganska gott om tid till nästa hamn, men också att de tydligen höjt avgiften i Suezkanalen nu, så att det blivit billigare att gå runt Afrika.
Det var en hektisk period, i "viken". Planer ändrades hela tiden, än hit, än dit. Först måste vi ankra på obestämd tid för att vänta på att få komma in i hamnen. Knappt har "kroken" hunnit komma i botten förrän de ändrar sig och vi ska in. Vid ett tillfälle sa de att det blåste för mycket för att vi skulle kunna gå in, när det sedan blåst upp ännu mer var det dags... Ett hamnuppehåll som planerats till 4-5 timmar kan helt plötsligt bli 18-20 timmar.
Stuveriet (de som lastar och lossar fartyg) hade ofta helt outbildat folk som jobbade och nästan ingen arbetsledning. De som skulle köra ut dumpers, hjullastare, lastbilar och annat fick ofta lära sig köra när de satt sig bakom ratten. Föraren av en grävmaskin på hjul t.ex. hittade inte bromsen förrän han kommit ner 3 däck utför en ramp. Det var nog bara tack vare Allahs goda vilja som ingen skadade sig där. Det var upp till oss att se till att allt blev ordentligt gjort utan att alltför mycket gick sönder och utan att någon gjorde sig illa.
Man var tvungen att vara överallt samtidigt. Lossning från däck 12, lastning på 5:an och några som förbereder lossning från däck 3 och 7. Tar de rätt bilar när de lossar? Tar de alla de ska ta? Blir den nya lasten ordentligt surrad? Får de igång de där gamla lastbilarna på 8:an och hittar de huvudströmbrytaren på mobilkranen på 3:an?
Jasså, det saknas visst några grävmaskiner. Det blir till att söka igenom hela lastrummet, igen. Lastplanen är ändrad så många gånger att ingen vet vad som står vart längre. Men, se där, 5 hjullastare till på 1:an som också ska av här, och 2 lastbilar som visst skulle av i förra hamnen... Hoppsan!
Men vart har de där grävarna tagit vägen...
Nu, mitt ute på sjön kan man luta sig tillbaks igen och slappna av.
pirater
Matte: Svåger Sjöman har ett spännande jobb!
Ohoy!
Nu passerar vi genom Adenviken. Det är piratvatten. Säkert har ni hört eller läst om alla kapningar av fartyg runt Somalias kust. Det senaste halvåret/året har antalet attacker ökat ordentligt, och vi får meddelanden om nya incidenter hela tiden. Det är fartyg som blivit jagade av småbåtar, och/eller blivit beskjutna med automatvapen och t.o.m. raketgevär. Fartyg fortsätter att kapas, trots att många av världens länder skickat militär till området. Militären har skapat en korridor där de vill att alla lastfartyg ska gå för att minska bevakningsområdet. Det finns alltid ett militärfartyg inom radioräckvidd.
När vi passerar genom dessa farvatten har vi dubbel utkik på bryggan dygnet runt. Vi har strålkastare som lyser upp området runt fartyget för att lättare upptäcka om någon försöker attackera oss. Hela båten är låst och vi har riggat brandslangar på de ställen där man möjligen skulle kunna ta sig ombord. Med en knapptryckning från bryggan får vi fullt vattentryck som ska hindra eventuella klättrare. Dessutom gör vi nästan 20 knop, vilket enligt många uppgifter är snabbare än vad piraternas småbåtar kan gå. Här ombord känns det ganska tryggt, även om hotet är verkligt. Många andra har det mer osäkert. Det märks på kommunikationsradion att många är rädda. Piraterna maskerar sig som fiskare och gömmer sig ofta bland andra fiskebåtar. Då och då hör man hur någon med panik i rösten
ropar på hjälp från militären för att de sett en liten fiskebåt.
Pirater eller fiskare?
ohoy!
Ohoy!
I morse kom vi in till Port Said, för att gå in i Suezkanalen. Normalt måste man ankra på redden före en viss tid, flera timmar innan konvojen man ska med ger sig av. Där kommer en kanalinspektör ombord för att se till att fartyget är i skick för passage genom kanalen. Sedan kommer en bombgrupp som söker igenom hela fartyget t.o.m. med geigermätare. Självklart får vi en lots också. I proviantkranen hissas en liten motorbåt upp med besättning som ska hjälpa till om vi skulle få stopp mitt i kanalen av någon anledning. Med lotsen kommer en elektriker som ska sköta strålkastaren som vi har mitt i fören, speciellt för Suezkanalen. I morse var vi väldigt sena och slapp därför en del krångel. Ingen ankring, ingen bombgrupp utan bara rätt in i diket. Dessvärre kostade förseningen en del. 10% extra i kanalavgift ville de ha, eller ca 12000 dollar.
Nu ligger vi förtöjda i stranden på ett sidospår för att släppa förbi en mötande konvoj. En konvoj kan bestå av upp mot 20 fartyg. Vi har en egen liten med bara 3.
Inte ens här ombord slipper man försäljare. Båtbesättningen som i 99.9% av fallen inte har något att göra annat än att åka med, drygar ut lönen med lite business...
Vår lokala kramsbutik
ohoy!
Matte: Svåger Sjöman har en vacker arbetsplats!
Ohoy!
Vi har lämnat Barcelona, efter en kort visit. Vi anlände på kvällen, men eftersom vår kaj var upptagen fick vi vänta utanför tills på morgonen innan vi fick komma in. Vädret var fint, så istället för att ankra stängde vi ner och bara drev.
När vi så lämnade Spanien mötte vi ett par ystra delfiner ute till havs. Vilka fascinerande djur! Som vanligt var jag lite långsam med kameran, så de var 3-400 meter bort när jag väl kom till skott. Men med lite fantasi kanske man ser vad det föreställer.
Lite senare började det skymma. En blodröd sol sänkte sig sakta ned i havet och färgade hela världen rosa, medan stjärnorna tindrade fram en efter en över himlen.
När kvällsvakten var slut tog jag en vända i bastun. Efteråt gick jag ut på däck för att svalka mig lite. Jag ställde mig framme i fören, där ljudet från fläktar och maskineri knappt hörs och det är nästan helt tyst. Bara forsandet från sjön kring bogen hörs. Under oss, i bogsvallet tyckte jag det glimmade lite av mareld, men det var så lite så det kunde lika gärna ha varit inbillning. I sydost var månen på väg upp, och en svart molnfront tävlade med henne om vem som skulle komma först. En fyr blinkade mitt i det kolsvarta bandet. I molnbanken åskade det, och blixtarna for som ljungeldar fram och tillbaks längs horisonten. Ibland kom det bara någon enstaka, men ibland for de som kedjereaktioner så långt jag kunde se. Det finns inte ord till att ge rättvisa åt dessa naturens skådespel.
Det är dagar som den som verkligen gör det värt att ha det här jobbet.
ohoy!
Ohoy!
Alla besökare kommer inte från ovan. En del bara dyker upp när man minst anar det. På en stor båt som den där jag är nu ser man tyvärr inte så mycket av vattnet. När man sitter 40 meter upp och har skymd sikt nedåt missar man mycket. Man har mycket bra utsikt runt horisonten, men ser knappt vattnet de närmaste 100 metrarna.
De små flyr med alla medel, som den här i Indiska Oceanen. Kanske den skulle ha varit med i förra inlägget?!
En gråval dök upp mitt framför bogen en eftermiddag utanför Kalifornien. Alldeles för nära för att det skulle gå att svänga undan. Lyckligtvis klarade hon sig med något 10-tal meter till godo. Men jag förstår varför hon gav mig en så ilsken blick...
ohoy!
Matte: Svåger Sjöman har fått oväntat besök..
Ohoy!
Vi får besök ibland. Det är långt ifrån alla som man hinner fånga på bild, annat än i minnets album, men några enstaka fastnar.
I södra Indiska Oceanen på väg mot Australien fick vi sällskap av en albatross, som till synes helt lugnt svävade runt oss i något dygn. Kanske hon letade mat i vårt kölvatten.
kom den här lille gynnaren med några systrar och kikade nyfiket in på bryggan.
In i den där konstiga buren där det sitter människor.
En Sula från Orkneyöarna i Skottland cirklade runt ett tag med polarna. Kanske lite nyfiken, kanske utnyttjade luftströmmarna kring fartyget, kanske letade mat.
Visst får man påhälsning hemma också, men här ute märks det mer. Dels är det inte lika vanligt, eller lika vanliga djur, så man uppmärksammar dem mer. Dels är man kanske mer uppmärksam på omgivningen här. Det finns också mer tid här, tid till att lägga märke till och uppskatta vår värld.
ohoy
Matte: Svåger Sjöman lever lyxliv.... :)
Ohoy!
Ibland hittar man lyx i det lilla.
Det blev en sen middag idag. Det blev slutlastning och avgång runt middagstid. Då händer allt på en gång och sån´t får alltid gå först. Mässjäntan sparade en tallrik mat åt mig, så efter vakten som slutade klockan 20 kunde jag sätta mig ned i lugn och ro och äta. På fikabordet låg en hel bunt med tidningar som sjömansprästen haft med ombord. De brukar komma ombord från sjömanskyrkan och snacka lite och lämna tidningar och bara finnas till. Det är faktiskt en ganska uppskattad tjänst. Mer uppskattad ju längre hemifrån man är. I tidningshögen hittade jag en från idag. Jag tror knappast jag varit med om det ombord förut. Det tar alltid tid för tidningar att komma fram, så oftast får man hålla till godo med en blaska från förra veckan eller från i förrgår om man har tur. Nu kunde jag sitta och läsa dagens tidning till middagen.
Det är lyx, det.
ohoy!
Ohoy!
Nu är vi på besök i Europa. Båten tömdes helt i Belgien, sedan har vi lastat en del i Tyskland, och är nu på väg tillbaks till Belgien för lite mer last. Därefter gör vi ett litet strandhugg i England innan vi lämnar kylan och regnet för Medelhavet och vidare mot Persiska viken.
När jag sjunker ned i förarstolen med morgonkaffet, ökar värmen en aning och slår på vindrutetorkarna, då ägnar jag en tanke åt alla er som pendlar dagligen till jobbet hemifrån. Ni som står och fryser i regnet på en blåsig busshållplats alldeles för tidigt på morgonen. Ni som väntar på den där bussen som ALLTID är försenad, och när den väl kommer är den väl fullsatt också...
Då gläds jag åt att bara ha 30 meter och 2 trappor till jobbet. Jag kan gå upp 20 minuter innan jag ska börja och ändå hinna med en snabb frukost. Inga försenade tåg eller bussar, inga glömda busskort, inget fruset väntande och inga bilköer.
Men jag lider lite med er som står där varje morgon och för er skull skruvar jag upp värmen lite till, tar ännu en het kopp kaffe och hoppas att tankar kan värma även på avstånd...
Ohoy!
Ohoy!
Sjöfarten tar aldrig ledigt. Ett fartyg är igång hela tiden, mer eller mindre. Idag kan de flesta jobba dagtid, om det inte är något speciellt på gång som ankomst eller avgång till/från hamn, men vissa platser måste alltid vara bemannade, t.ex. bryggan. Därför måste en del i besättningen jobba i skift, eller vakter. Det finns många olika indelningar beroende på fartyg, besättningens storlek, m.m. Det vanligaste är att man går 3 vakter. 12-4, 4-8 och 8-12. Man jobbar alltså 4 timmar två gånger per dygn.
Jag går just nu 4-8 vakten. Allt har ju sina för- och nackdelar. Nackdelarna med den här vakten är att man knappt ser till resten av besättningen. När jag är ledig på dan, jobbar de flesta andra och på kvällen när jag kommer ner från bryggan har de flesta dragit sig tillbaks till sina hytter. Å andra sidan får jag se nästan varenda gryning och skymning under mina 10 veckor ombord.
Om man ledsnar på att se solen i horizonten? ...skulle inte tro det!!!
ohoy!
Matte: Gästbloggande Svåger Sjöman får göra rätt för sig den tid han är till sjöss, en sisådär 10 veckor i taget.
Det där med en flicka i varje hamn verkar svårare att få tid till för sjömän nuförtiden ;)
Ohoy!
Sjöfarten förändras hela tiden, liksom resten av världen. En del är till det bättre, annat till det sämre. Förr kunde man ligga i hamn några veckor eller någon månad för att lasta eller lossa. Sjöfolket kunde gå iland och lära känna sina hamnar. Idag kanske man ligger inne några timmar eller något dygn i bästa fall, och då har man oftast fullt upp med arbete. Det varierar förståss beroende på fartygstyp och hamn. Stora tankfartyg kanske t.ex. inte ens kommer i närheten av land, utan bara lastar och lossar (läktrar) till havs.
läktring
(läktra: att lossa från ett fartyg till ett annat till havs.)
Mindre torrlastfartyg kommer ofta långt in i hamnarna, närmare sta´n och tar det ofta lite lugnare med lasten. I några undantagsfall kan det bli lite ledigt då man får möjlighet att se något mer än kajen, och kanske kunna roa sig en smula.
Idag har vi å andra sidan bättre kommunikation med dem där hemma via satellittelefon och internet. Utan det hade de här inläggen varit svåra att ordna.
Allt är kanske inte bättre eller sämre, bara annorlunda.
undantag
Ohoy!
Svåger Sjöman är min gästbloggare. Det är ingen liten båt han kör och vilket ansvar!
Ohoy!
Ett fartyg är ett eget samhälle i miniatyr. Naturligt nog kan vi inte gå till en verkstad när något gått sönder, eller ringa brandkåren om det brinner. Vi måste kunna klara av alla situationer som kan uppstå själva.
Utrustning för det mesta måste finnas och fungera och vi måste lära oss använda allt ombord, och öva regelbundet för att få rutin. Vi är vår egen brandkår, jag är "läkare", restaurang med kock är ju självskrivet, flera verkstäder har vi, och oftast kan vi få viss hjälp på distans via telefon eller radio.
Eftersom vi kan vara långt från närmaste hjälp finns det alltid dubbel säkerhet på alla viktiga system. Vi har, så att säga, både hängslen och livrem, dessutom ett extra par byxor. Skulle de också fallera, ligger det alltid ett gammalt fikonlöv i något skåp.
Jag räknade bilarna på bilden och fick det till ca 500. Vi kan ta 6000.
Båten är 200m lång, 32m bred och har 13 bildeck.
gästbloggare
I natt har jag en gäst på min blogg. Det är Svåger som är ute på de sju haven.
Vilket jobb va...!
Piraeus, Athens hamnstad.
Vi anlände hit i förrgår kväll, men eftersom det inte fanns plats för oss då fick vi ankra utanför och vänta. Igår e.m. blev vi insläppta och med hjälp av 2 bogserbåtar lyckades vi fickparkera längst in. Det blev en lugn kväll och natt. Ingen lossning förrän efter 8 på morgonen. Redan vid lunch var all last som skulle hit av båten, och klockan 1 kunde vi avgå. Under förmiddagen, på min frivakt, gjorde jag i ordning bryggan och förberedde sjökort och navigationsutrustning inför sjöresan. Trots att vi har dubbla digitala sjökort använder vi papperskort som en extra säkerhet. Datorer har ju för vana att göra lite som de vill ibland.
Nästa hamn blir i Belgien. Dit tar det en knapp vecka. Där ska vi lossa resten av lasten. När hon är helt tom börjar nästa resa. Då lastar vi i 4 hamnar i Europa och kör ner till 8 olika hamnar kring Röda havet och Persiska viken. Nu ska jag upp på bryggan och köra båt igen.
last
