ohoy!

Ohoy!
 
I morse kom vi in till Port Said, för att gå in i Suezkanalen. Normalt måste man ankra på redden före en viss tid, flera timmar innan konvojen man ska med ger sig av. Där kommer en kanalinspektör ombord för att se till att fartyget är i skick för passage genom kanalen. Sedan kommer en bombgrupp som söker igenom hela fartyget t.o.m. med geigermätare. Självklart får vi en lots också. I proviantkranen hissas en liten motorbåt upp med besättning som ska hjälpa till om vi skulle få stopp mitt i kanalen av någon anledning. Med lotsen kommer en elektriker som ska sköta strålkastaren som vi har mitt i fören, speciellt för Suezkanalen. I morse var vi väldigt sena och slapp därför en del krångel. Ingen ankring, ingen bombgrupp utan bara rätt in i diket. Dessvärre kostade förseningen en del. 10% extra i kanalavgift ville de ha, eller ca 12000 dollar.
 
Nu ligger vi förtöjda i stranden på ett sidospår för att släppa förbi en mötande konvoj. En konvoj kan bestå av upp mot 20 fartyg. Vi har en egen liten med bara 3. 
 

Väntan på möte i kanalen

Inte ens här ombord slipper man försäljare. Båtbesättningen som i 99.9% av fallen inte har något att göra annat än att åka med, drygar ut lönen med lite business...


Vår lokala kramsbutik

12000 dollar är alltså 10% av kanalavgiften. Synd att man inte är The Master of Suezkanalen.

Vad jag gillar att läsa om livet på sjön.. min lilla resesjäl bara njuter av att vidga sina vyer och ankra loss om så bara i tanken.



/Liv

Instämmer med Vida!