Gullegubben har äntligen kommit hem från seglatsen.
Det är jag glad för! Han och hans bror ser ut som tvättbjörnar i ansiktet, bruna förutom där glasögonen suttit. Deras näsor flagar, hihi de är så söta så.

En kastrull... hm vad menar hon med det, hon Kanarin..., 

Jo, så här är det. Jag lagar en del av maten till seglargänget. Nu står den sista av rätterna i fönsterdraget och svalnar innan den packas in i frysen.

Min lillasyrra och hennes man och min Gullegubbe och hans bror Svåger Sjöman ska segla upp till Luleå till helgen.
Från Roslagen till Luleå.
Rättare sagt, de börjar till helgen men det tar en vecka eller mer innan de är framme i hemmahamn.
Syrran har köpt en segelbåt här nere som måste hem.

Igår blåste det kuling längs ostkusten... hua.
Jag har pratat med makterna och beställt Sydvästligt och lagom vind och sol och det allra allra bästa väder som går att uppbringa. Till helgen kommer det att vara perfekt. Tack på förhand!




Jag passade på att ta ut frön från chilisarna som jag använde vid matlagningen och la dem på tork. I morrn ska de sås i växthuset. Tänk att all information till en ny planta finns i ett sånt litet frö. Är det inte fantastiskt!



Båten ligger på varv än. Allt tekniskt är fixat och kollat så det fungerar innan båten ska i plurret.




Det är som en sommarstuga fast på vatten. Med kök och dusch och sov och vardagsrum och allt man kan tänka.



- Wilma, vad tycker du om att åka och segla längs hela ostkusten?
- Noooup!
- Nä, inte jag heller. Vi stannar iland du och jag, okej.
- Yepp!

Stärkande kaffepaus. Hembakt och duk på rastplats med någon av alla Värmlands sjöar i bakgrunden. Mysigt.



Det här är Ekshärads kyrka, en timrad spånklädd korskyrka från 1600talet. 



Den finns förstås avbildad på Pilgrimstapeten. Kyrkorna längs pilgrimsleden låg med ungefär 3 mils avstånd från varann - ungefär så långt som en pilgrim kunde vandra på en dag.



I kyrkan finns en gammal tavla bevarad från tiden innan reformationen. Maria är centralfiguren, inte Jesus. Allt katolskt skulle förstöras då men denna tavla slapp undan med blotta förskräckelsen.



I den här kyrkan har man också försökt ta fram gamla målningar som finns under den vita färgen men inte kunnat få fram mer än några få och dessutom varit tvugna att förbättra dem. Den här ängeln är förbättrad på 40talet och ser mer ut som en pinuppa än en ängel från 1600talet.



Apropå bra guider. Ekshärads kyrkoherde var absolut i topp tre. Han kom in på sin lediga dag för att visa oss kyrkan. Här står han och berättar om altartavlan, det riktigt lyste om honom när han pratade om sin kyrka.

Hans fru är prost i en annan församling. - men hur blir det då, var det någon som frågade...präst, prästinna säger man ju men om hon är prost, vad blir du då? Ja, det får väl bli prostata då skrattade han.



Vi fick se alla kyrkans skatter. Här är ett av de få exemplar som finns av Gustav Vasas bibel.



Och i textilkammaren finns gammal textil bevarad. Den äldsta är från 1200-talet! Det var inte igår.  Otroligt att det fanns så mycket av färgerna kvar.




På kyrkogården finns mest gamla järnkors. Och nya också, de tillverkas än idag. Den trekantiga i mitten på bilden är den äldsta som finns där på kyrkogården.  



Järnkorsen kallas för Livets Träd, är inte det fint! Inte alls så dystert som en sten. livets träd med löv som rasslar i vinden.



Tredje dagen avslutades med en tur upp till Tössebergsklätten. En utsiktsplats och restaurang finns högt uppe på ett berg. Jag som är vansinnigt höjdrädd tycker väl inte att det var helt nödvändigt att baxa bussen ända dit upp ;)
för att inte tala om när det gick nerför, hu!
Men nog var det vackert. Värmland är vackert! Det är liksom sinnebilden av Sverige, som på de där pappersbonaderna du vet, med böljande landskap och boskap och sjöar och romantiskt som tusan. Precis så ser det ut.

Här berättar guiden för oss om Pilgrimstapeten. En 40 m lång handbroderad tapet som finns att beskåda i Dalby hembygdsgård i Ransby. Fantastiskt fin! Vilket jobb. Åk och titta på den! Innan visningen av själv tapeten fick vi se en film om tapeten och om de kvinnor som sydde den.
Bra upplägg och mycket bra guide. Det har det varit hela resan, bra guider. Otroligt engagerade och entusiastiska och vänliga.



Tapeten berättar om pilgrimsvandringarna på medeltiden. Från Hammarö i Värmland till Trondheim i Norge. Målet för vandringen var den helige kung Olavs reliker. Samtidigt berättar tapeten om nutida saker, där är inbroderat folkrace och dragspel och husdjur och allt möjligt. Det tog ett tiotal kvinnor två år att färdigställa tapeten.






Sysätt är främst kedjestygn men även andra stygn har använts. 
Garnet de använt till tapeten är Per Gynt, ett norskt ullgarn.

Jag fick lust att börja brodera! Tror faktiskt jag ska göra det när jag stickat färdigt strumporna. Fast det blir inget 40 meters broderi :)



Någons husdjur fick vara med på tapeten. Rart.

Efter Sillegården åkte vi vidare och hälsade på hemma hos Selma på Mårbacka.



Tyvärr fick man inte fota inne i Minnesgården, som den kallas, här finns bilder på några av interiörerna. Det var vackert där inne och personligt. Kändes riktigt hemtrevligt. Ett rikt hem, med målningar över hela väggarna och fullt med snygga saker. Porslin och tavlor och skulpturer och you name it. 

Klänningen och skorna som Selma bar när hon fick Nobelpriset stod uppställda i hennes sovrum. Och vad smått det var! Hon kan bara ha varit en tvärhand hög och skorna såg ut som storlek 35. Pyttetant!

Pyttig sagotant och väldigt framåt för en kvinna i sin tid. Hon var först med körkort och bil där i trakten, först med el också har jag för mig guiden berättade. 
Första kvinna som blev medlem i Svenska Akademien. 
Första kvinna som fick Nobelpriset i litteratur (1909). För Nobelprispengarna köpte hon tillbaka sitt föräldrahem som tidigare sålts och byggde en gård omkring det. Det gamla huset finns kvar inne i det nya. 




Här är Selmas kattunge.. nä ;) men den sprang omkring och tjusade alla turister, fast ville inte vara med på bild.
Sötis.



En del av gänget på väg tillbaka till bussen. Sol och regn om vartannat hade vi från dag två men det gjorde inte så mycket.


Gräsmark kyrka heter den här. Det var nästa stopp.



De flesta gamla kyrkor har fått sina vägg och takmålningar övermålade med vitt för så skulle det vara ett tag, men här i Gräsmark kyrka har man lyckats plocka fram de gamla målningarna. Taket var målat med himmel och lite helvete i ett hörn (fotade jag inte för det såg så hemskt ut). Det är den Yttersta domen som är illustrerad där över hela taket. Hujedamig.

Det gick inte att knöka ihop hela resan till ett inlägg inte..oops, har visst råkat fota en del ;)

Andra resedagen åkte vi först till Rottneros, en skulpturpark uppbyggd kring Rottneros Herrgård. Mycket att se! Förvånansvärt mycket blommade dessutom fast det var sent på växtsäsongen.



Vilka otroliga pestskråp! Ett vackert ogräs onekligen, man kände sig som en lilleputt i jättarnas land.
Och för övrigt så växte det nåt fantastiskt i den där parken, alla växter var högre än de brukar. Hade jag fått syn på någon trädgårdsmästare där så hade jag frågat.. Vad gödslar de med? Eller är det nåt i jorden i sig som gör att växterna blir så ståtliga? Det skulle jag vilja veta.




Rottneros Herrgård är Ekeby i Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Snyggt med dammen framför. Dammen är helt klädd med sten så vattnet var klart och spegelblankt, inte en alg i sikte.



En av de många vackra statyerna i parken.



Välskött.



Det här var en smart idé. Den ska jag komma ihåg. Det var därför jag tog kortet. En låda att plantera i och fäst i den ett armeringsnät för bönor eller luktärt. Armeringsnätet var stagat i var sida med kraftiga träpinnar.



Skulpturer behöver inte bara föreställa människor. Vattenblänket är metall .. växterna är av rostigt järn. Jag blev nästan lurad.



som sagt, förvånansvärt mycket fanns det i blom trots sen sommar. Ett fält med minilupiner och nåt rött som jag inte vet namnet på. Fint med massverkan.
Det fanns förstås hur mycket som helst att visa men det här är ett litet axplock.



Efter skulpturparken åkte vi till Sillegården. Ida Sahlströms "Frykmorans" ställe vid Fryken. Ida föddes i slutet av 1800talet och levde till 60talet och var textilkonstnär. Sillegården är upprustad och bevarad så som det såg ut då hon levde där. Pittoreskt är bara förnamnet! Visst är det rätt läckert med de röda stolarna bland allt det svala. Ida var fena på att använda färger i textil och inredning.  



Japp! Pittoreskt.




På en blå stol har Gullegubben slagit sig ner med en kopp kaffe och sökt upp lugnet medan övriga i resesällskapet irrar omkring och shoppar och pratar och skriver vykort hem och shoppar lite till. Han behövde en paus då och då (och vila öronen ;))



Frykdalsmora vävde mattor och gardiner och annat. En av de saker hon är mest känd för är sina hålgardiner. Hålgardinerna fanns att köpa på meter i Sillegårdens butik för den som ville. Tidlöst väveri, fint både då och nu faktiskt.

Vår bussresa var ordnad av min svärmor och hennes vapendragerska. Jag visar inga bilder på dem eller de andra som var med på resan för jag har inte frågat om de vill vara med i bloggen och det tycker jag man ska göra innan man lägger ut bilder. Så på bilden är bara snygge chauffören (min Gullegubbe) och jag som satt strax bakom och skymtar där i backspegeln.
I månader hade de planerat resan, svärmor och vapendragerskan. Mycket bra planerat dessutom! En eloge till er. Vi hade det härligt! Vi var totalt 22 tanter  damer och en Gullegubbe.
Eftersom alla damerna är handarbetsintresserade så låg fokus på det men vi var även och såg på annat där i Värmland.

Första anhalt var Karlstad för lunch. Och jajamensan, solen gassade!
Efter det åkte vi till linneväveriet i Klässbol, nära Arvika.



Där finns manuella vävstolar där de lyxigaste tygerna vävs.



Victoria och Daniels kuddar är vävda där och deras lakan och annat också. Allt med monogram och hur tjusigt som helst och har tagit hur lång tid som helst att väva. Så nu vet ni vad de sover på ifall att det var någon som undrade.



De svenska ambassaderna runt om i världen har dukar som är vävda där i Klässbols linneväveri.
Dessutom vävs Nobeldukar och Nobelservetter med en bild av Alfred Nobels ansikte invävt. Gigantiska servetter! Måste väl till för att skydda de vackra nobelfestklänningarna kan jag tänka.
Servetterna och dukarna tvättas efter varje Nobelfest och de med fläckar på som inte går bort riktigt i tvätten säljs rabatterat i Klässbols butik. En servett med Silvialäppstift på kanske vore nåt ;) Nä.. man vet inte vems fläck som är vems.. hihi annars kanske jag skulle investerat i en servett och sålt den på Tradera ;)



I den maskinella delen, vävfabriken är det så bullrigt att personalen går omkring med hörselskydd men några andningsskydd såg jag inte till. Borde man inte ha det med allt ludd som yr omkring i luften?



Allt möjligt vävs där. Det här ser ut att bli en löpare. Jag väver inte själv så jag fattade inte så mycket men det var kul att se ändå. På alla ställen vi varit har vi haft visningar, en guide som berättat. Det har varit bra för det ger så mycket mer än att man bara tittar själv.



Duk? De snabbaste vävmaskinerna är de datoriserade.. men jag fattade aldrig vilka som var vilka. För väverskorna i tant damgruppen var besöket i linneväveriet superintressant.



Vilka monstervävstolar!



Linet importeras från Italien som i sin tur kommer från Belgien berättades det.



Efter linneväveri och shopping i deras butik för den som ville landade vi i Sunne och hembygdsgårdens vandrarhem där vi bodde under hela resan.



Najs. Jag och Gullegubben sov i varsin våningssäng. Mycket trevligt vandrarhem, rekommenderas om någon ska till Sunne eller trakterna därikring.

Bussresan gick till Värmland. Vi var ett gäng stick och väv och knyppeltanter damer som åkte runt i vackra Värmland och tittade på olika saker, Gullegubben körde bussen. Jag ska berätta mer i nästa inlägg. Men till att börja med måste jag visa allt jag köpte med mig hem. Mina personligt valda Värmlandssouvenirer :)




En stilren flaska med patentkork att ha vatten i på middagsbordet, inköpt på Måltidens Hus.
Änglabokmärken till att pryda presenter och annat med. Bra att ha :) 



Samlarkort med hundar (förstås :)) och hästar. Kunde inte låta bli att ta med dem hem. Två med schäferpluttar på fanns det, mina favvisar.



Mjukt och luddigt i olika grå nyanser, bara 25 kronor nystanet. Taget! Ska bli muddar eller halvvantar tror jag.



Just ja, hundar kan jag inte motstå. Det här vykortet ska jag rama in och hänga på väggen i gästrummet bredvid en annan tavla med hund och barn från samma tidsepok som redan hänger där.



Sticktidningar från fyrtiotalet, helt uuuuunderbara! En hel del knasigt men mycket fint också. Jag ska prova att sticka nåt därifrån, en mönstrad kofta kommer det att bli eller en tröja. Hur är det med copyright på mönster som är så pass gamla? Någon som vet? Får man publicera? För i så fall tänker jag att jag kan dela med mig av mönstren här på bloggen om någon fler är intresserad av vintage-stickmönster.



Knasigt ja... kolla här! herrbadbyxor som går till strax under armhålorna. Sexy papa :o! Kanske Gullegubben ska få sig ett par, haha vad snygg han skulle bli i dem!... undrar hur de går att bada i.. tungt kan jag tänka, torktid en vecka typ. My Goood!



En riktigt rejäl renskniv för att rensa trädgårdsgångar och mellan stenplattor och en paper pot maker som man lätt gör papperskrukor med hittade jag på Sillagården.


Wilma Hund hade överlevt pensionatsvistelsen men det stället använder jag mig inte av igen! Jag fick dålig magkänsla för stället när vi lämnade henne kvällen innan vi åkte.. trots att vi kollat innan och det då verkade ok .. och har oroat mig en hel del för hur hon haft det. Men då var det för sent att ändra sig för vi skulle åka tidigt nästa morgon.
När vi hämtade henne luktade hon pyton! och så hade de för att försöka dölja odören pudrat henne med nåt talk eller nåt tror jag för ovanpå odören låg en doft av parfym.. bluäää :/ Och vid ena örat hade hon en fullmogen proppmätt fästing som bara var att peta på så lossnade den. Helt uttröttad var hon också... tror hon sovit dåligt på det där panget.
De kan inte städa hundburar och rastgårdar särskilt ofta så som hon stank! Fy det kan spridas sjukdomar och allt möjligt av sånt.
Nu är Wilma nybadad och fin igen och fluffig som en Bernen Sennen och så har vi tagit en cykeltur och nu ligger hon och tar igen sig.  Sorry Wilma, ska aldrig lämna dig till nåt sånt lortställe mer. Jag lovar!

Gullegubben kom hem med fina presenter :) . Två sjalar från Kashmir. Jättefina! En ull och en mjukaste mjuk i silke. Jag ska sy nåt av dem... kanske :).

Han kom hem och kraschade i sängen och sov 16 timmar på raken.
Förkyld och utmattad av allt resande. Men nu har han hämtat sig.
Det värsta är att han har skaffat sig exklusiva vanor efter att ha bott på lyxhotell en hel vecka. Nu snackas det om handbroderade morgontofflor och så vill han ha någon som öppnar dörren, kockar i höga kockmössor som fixar färsk ananas till frukost och privatschaufför. Herregud ;)!

Gullegubben har rymt till Indien.
Nä han har inte rymt han är där och jobbar. På vintrarna ställer han undan grävmaskin och lastbil, hänger undan blåbyxorna och blir konsult. Nu tog jobbet honom till Indiens västkust en vecka. Hit åkte han.
Här hemma regnar det... det ska det tydligen göra på Indiens västkust också ... hela veckan, synd men de har riktigt varmt, runt 30 grader.
Gräsänka en hel vecka... jag och hundarna. Tur att jag har dem som sällskap :)... och ja de får sova i sängen!

Idag har jag hämtat ut ett nytt pass. Numera ska alla pass ha fingeravtryck... så mina pekfingeravtryck finns i passet någonstans ... men var de gömt dem gick inte att se. Hemligt tydligen.

Passet är till födelsedagspresentresan. Det blir en resa till ... nej inte New York, fast jag var inne på det ett tag. Utan det blir England och Chelsea Flower Show. Resan är i maj och jag möter gärna våren med blommorna i Chelsea. Ska bli så häftigt att se det på riktigt! Hur inspirerad kommer jag inte att bli!... sedan återkommer jag hem och stylar om i trädgården efter tusen nya ideér, den ena tokigare än den andra ;). Herregud, det kanske rent av är farligt att skicka mig dit till blomstermeckat!

New York finns ju kvar. Och om jag också finns kvar så blir det en resa dit någon gång i framtiden. Jag skulle vilja åka dit och julhandla. Vore inte det en upplevelse. Alla ljusen.... folk som springer omkring med paket. Är det som på film tro... det skulle jag vilja se.

Vi hade en jättemysig minisemester.
Goda vänner, god mat och gulliga hundar. Vad mer kan man begära :)
Våren har kommit längre på Västkusten än här hos oss. Det blommade överallt. Vackert!
Och solen sken hela tiden förstås :)





















En av de gulliga hundarna. Svea heter hon. Jag fick äran att fota hennes första utställning.

Några bilder från Lappland.

Pappas växthus. Det dröjer ett tag innan det är dags för odling.
Växtsäsongen är kort, men de långa sommardagarna gör att de snabbt kommer ikapp oss här söderöver.




Hundarna fick springa som de ville. Lillasysters storpudel var också med.



Vackert ... å vad det är vackert. Frusen natur och en blek sol som nätt och jämt tittar fram över bergen.



Mina älsklingar njöt av all snö. Diva valp har vuxit ikapp Wilma nu.
Hjälp vad hon växer fort!



Lilla Luleälv. Skoterspår och glada hundar. Mina vovvar långt ute på isen.
Fru Pudel vill inte ha snö i lockarna så hon håller sig i det fasta skoterspåret och ger sig inte ut i djup snö.



Valpen pestar Wilma. Wilma är dålig på att säga ifrån.



Men fru Pudel, 10 år gammal satte valpen på plats direkt. Hela helgen gick valpen som katten runt het gröt varje gång fru Pudel var i närheten.