Stärkande kaffepaus. Hembakt och duk på rastplats med någon av alla Värmlands sjöar i bakgrunden. Mysigt.



Det här är Ekshärads kyrka, en timrad spånklädd korskyrka från 1600talet. 



Den finns förstås avbildad på Pilgrimstapeten. Kyrkorna längs pilgrimsleden låg med ungefär 3 mils avstånd från varann - ungefär så långt som en pilgrim kunde vandra på en dag.



I kyrkan finns en gammal tavla bevarad från tiden innan reformationen. Maria är centralfiguren, inte Jesus. Allt katolskt skulle förstöras då men denna tavla slapp undan med blotta förskräckelsen.



I den här kyrkan har man också försökt ta fram gamla målningar som finns under den vita färgen men inte kunnat få fram mer än några få och dessutom varit tvugna att förbättra dem. Den här ängeln är förbättrad på 40talet och ser mer ut som en pinuppa än en ängel från 1600talet.



Apropå bra guider. Ekshärads kyrkoherde var absolut i topp tre. Han kom in på sin lediga dag för att visa oss kyrkan. Här står han och berättar om altartavlan, det riktigt lyste om honom när han pratade om sin kyrka.

Hans fru är prost i en annan församling. - men hur blir det då, var det någon som frågade...präst, prästinna säger man ju men om hon är prost, vad blir du då? Ja, det får väl bli prostata då skrattade han.



Vi fick se alla kyrkans skatter. Här är ett av de få exemplar som finns av Gustav Vasas bibel.



Och i textilkammaren finns gammal textil bevarad. Den äldsta är från 1200-talet! Det var inte igår.  Otroligt att det fanns så mycket av färgerna kvar.




På kyrkogården finns mest gamla järnkors. Och nya också, de tillverkas än idag. Den trekantiga i mitten på bilden är den äldsta som finns där på kyrkogården.  



Järnkorsen kallas för Livets Träd, är inte det fint! Inte alls så dystert som en sten. livets träd med löv som rasslar i vinden.



Tredje dagen avslutades med en tur upp till Tössebergsklätten. En utsiktsplats och restaurang finns högt uppe på ett berg. Jag som är vansinnigt höjdrädd tycker väl inte att det var helt nödvändigt att baxa bussen ända dit upp ;)
för att inte tala om när det gick nerför, hu!
Men nog var det vackert. Värmland är vackert! Det är liksom sinnebilden av Sverige, som på de där pappersbonaderna du vet, med böljande landskap och boskap och sjöar och romantiskt som tusan. Precis så ser det ut.