Flickebarnet är fem kanske sex år gammal.
Hon tycker mycket om prinsessor.
Prinsessorna har långa vida kjolar med rosetter i en rad framtill och en krona på huvudet.

Prinsessornas hår växer ända ner till marken och är gyllene lockigt.

Hon ritar prinsessor, om och om igen,  förfinar de olika detaljerna.
Viktigast är ögonen, stora med långa mörka ögonfransar.

Hon är duktig på att måla innanför linjerna. Det är svårt men hon kan!
Hon säger inget om det högt men hon är stolt över att färgerna hamnar där de ska.

Men var är alla? Barnet går ut från köket till hallen.
Dämpat bakom den stängda badrumsdörren hörs de vuxnas röster.

Hon öppnar dörren och kliver in men hejdar stegen när mamman strängt säger
 - Farmor badar så du kan inte komma in nu.

Då svarar farmodern snällt med sin lite darriga röst       
-Det gör inget. Låt flickan få se hur en gammal människa ser ut. Kom fram du!

Flickan går in men ser ingen gammal människa.

Hon ser bara farmors hår.

Håret som i vanliga fall är en liten grå knut i nacken är nu utsläppt.

Det flyter på vattnet och är det längsta hår hon någonsin sett.

Det är vackert ... flickebarnet har aldrig sett något så vackert.

Där i badkaret sitter en prinsessa.

En riktig prinsessa!