Jag blev jourhem av flera anledningar.
Wilma behövde kompisar och lära sig dela med sig. Hon hade börjat vakta matte och var lite som en bortskämd ensamunge.. och så ville jag inte ha det. Nu är hon inte alls så längre.

Jag ville också lära mig mer om hund. Och det har jag verkligen gjort!
Jag förstår och kan läsa hundspråk nu mycket bättre än tidigare. Och jag har också lärt mig en hel del om problembeteenden och hur man kan träna bort dem.
Det har varit en otroligt givande tid för mig som är tokintresserad av djurs beteenden.

Wilma vet att hundarna bara är till låns.
Först trodde jag att hon skulle bli olycklig när de försvann, en efter en.
Men det blir hon inte. Hon tror säkert att hon och matte samarbetar som jourhem.
Och så är det ju!

Bus med litet rep.
Golvet blir repigt.. men det är smällar man får ta :)

Bitas och lekmorra och - DET ÄR KUL!







Nu räcker det! När Wilma tycker att leken blir för våldsam så lägger hon sig under bordet.
Det gör att det aldrig blir slagsmål. Hon är klok min hund!
Matte bryter också leken om det blir för vilt och hundarna lyder direkt. De är jätteduktiga!