lavendel och åtrå

Lite kultur kan väl aldrig vara fel så här på morgonen...

Satt uppe sent igår, halv ett ett.. och såg på film på tv1000.
För en gångs skull visade de nåt sevärt. En filmatisering av Patrik Süskinds roman Parfymen med samma namn.
En mustig och poetiskt vacker skröna. Det är Frankrike och 1700-tal. Vita peruker och pudrade ansikten och smuts och svett och blomdoft och åtrå och ond bråd död (vad mer kan man begära av en film?)

Den unge Jean Baptiste blir så besatt av en kvinnas doft att han gör allt, till och med dödar för att fånga doften på flaska.. han blir lärling hos en parfymmakare, spelad av Dustin Hoffman till oigenkännlighet vitpudrad och perukförsedd. Filmen lyckas förmedla alla dofter... otroligt skickligt.... jag kommer på mig själv med att sitta framåtlutad med vidgade näsborrar.

I en scen så skördas lavendel, bondkvinnor i stora kjolar skär av knippen från lavendelbuskarna som sträcker sig i fält långt bort i horisonten. Man måste bli berusad av att stå i den doften!
Jag kommer helt klart att köpa lavendelknippen på trädgårdsmässan efter detta! Kosta vad det kosta vill  (de brukar vara svindyra).
Filmen får mig att tänka på författaren Italo Calvino... lite drömlik... allt är möjligt. Klätterbaronen av Calvino är en favorit.



image124
bild ur Örtmedicin och Växtmagi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0