Havet släcker sitt speglande ljus i kvällen och domnar,
tallen på strandens brant mister sin guldröda stam.
sveper sin slocknande topp i sorgsen skymning och somnar.
Dödande färger och liv skuggorna smyga sig fram.

Dock  - över dunklet är rymd, där gyllene ljusflöden rinna.
Högt över havet en mås flammar i skyn som ett bloss.
Se, i ett bländande sken de mäktiga vingarna brinna,
fyllda till brädden av sol, längesen svunnen för oss!

Äger du stigkraft min själ? - Då djupt du i skuggor är sluten,
mörkna, förtvivla dock ej - kanske är sol i din rymd.
Spänn dina vingar och stig! Kanhända du guldbegjuten
svingar i oanad sol, långt sedan solen är skymd.

"Över dunklet"
- Jarl Hemmer -