Vi har varit ute på vift i stora staden.. jag och den svartvita ständige följeslagaren. Jag hade en del ärenden att uträtta.
Nu är vi hemma igen, skönt tycker vi båda två. En massa stressade människor och bilar och konstiga dörrar i bussen som åker upp av sig själv... just dörrarna är Wilma väldigt fascinerad av. Hon tittar upp och ner och lägger huvudet på sned och försöker verkligen förstå vad det är som händer, sötnosen.
Det roliga är att hon vet när vi snart ska av... antingen är det nåt litet jag gör ...omedvetet... eller så luktar det hemma i luften. Tänk att ha ett sånt luktsinne som en hund...! om jag finge önska nåt omöjligt så vore det det ... att ha en hunds luktsinne ... bara fem minuter... undrar hur det skulle vara?