Idag har jag fortsatt att lyssna till sommarpratarna. När jag klickat på Play måste mitt intresse fångas på några minuter annars byter jag till annan pratare - utan pardon!

Sverre Sjölander, professor i zoologi som jag lyssnat till förut och som brukar vara väldigt underhållande tappade mig redan efter tre meningar. Högtravande och tam början. Nä han fick va.
 
Men Sofia Jannok höll ett superbra sommarprat, från början till slut. Bara hennes röst är njutbar... mjuk norrländska... så jag får hemlängtan. Från henne tar jag med mig känslan av vinter och styrka. "På scen kan jag vara helt oemotsagd... för då är det bara jag som har mick!" sa hon och lät väldigt nöjd. Go girl!

Just det där att man tar med sig något .... några ord stannar kvar... är en stor del av nöjet med att lyssna.

Som orden Hanna Hellquist sa i sitt prat om när livet är förjävligt: Allt är övergående.

Helena Von Zweigbergk orkade jag bara lyssna till fem minuter... men jag ska ge hennes bok "Ur Vulkanens Mun" en chans. Fick den av syrran och hon sa att den var läsvärd.