Svettiga och flåsiga är vi alla tre. Det är varmt och fuktigt som en bastu ute. Först gick vi en timme jag och Diva och sedan gick jag med Wilma en kortare runda.
Diva var riktigt sansad efter ett tag ... men phu vad jag fått kämpa med den hunden... att få henne att sluta stressa och inte dra i kopplet är jättesvårt.  Jag måste vara luuuugn luuuugn och samtidigt bestämd med var jag vill ha henne på promenaden och det är inte två meter framför mig stretande i kopplet utan vid min sida lugn och fin. Vi går förbi skogen så hon får springa av sig och vara okopplad ett tag också.
Det svåra är att inte bli frustrerad och lockas med i hennes stress när hon är i koppel, inte helt lätt ska jag säga. Men det går - djupa andetag!