Matte: - Wilma, du får stanna hemma och vakta huset.



Jag och Diva ska ut och kasta boll i snön.
Wilma tycker det är MYCKET orättvist.

Det finns ingen som kan se så ledsen ut som Wilma.
- Du får sedan, säger matte. Men när jag och Diva går ut genom dörren ropar Wilma flera gånger; 
- Vooof, Vooof, Voof,  du har glömt mig!



Det finns nog inget Diva älskar mer än att springa efter bollar. Och i snön har leken fått en helt ny dimension. Hon ääääälskar det!

Ibland försvinner bollen i snön. Jaga OCH söka. Kan inte bli bättre!



- En gång till, matte. En gång till!



Sedan är det Wilmas tur. Det är enklare att ta ut dem i taget. Så det gör jag för det mesta.
Wilma blir glad att hon får egentid. Tid bara med matte och ingen Fröken schäfer som stjäl alla bollarna.



- Dragkamp matte... snälla!



Diva tyckte inte alls det var någon bra idé att Wilma fick gå ut och kasta boll med matte.
Hon hade farit runt inne i förtvivlan över att Wilma och jag och BOLLARNA gick ut utan henne.

... så när jag och Wilma kom tillbaka in ...  var alla mattorna ihopsnurrade ... vattenskålen utstjälpt på golvet.
Divaaaaaa!

Lärdom: Jag ska vänta ett tag innan jag tar ut Wilma så att Diva hunnit lugna sig och inte är så i gasen efter bollspringandet. Det går liksom ut över hemmet ;)