Jag tränar hund.
Idag tränar vi att matte går ut genom ytterdörren och Diva-valp stannar kvar inne.
Inte alls populärt.
-Diva... Stanna, säger jag.
Som hjälp har jag satt ett kompostgaller en bit innanför ytterdörren som Diva får sitta bakom då jag går.
Det river hon så fort jag gått ut och rusar mot dörren..
Hon skriker efter mig och hoppar mot dörren. Då öppnar jag på glänt och grälar på henne.. morrar med min hesa röst.
- Vad gör du!
Jag stänger igen och hör hur hon hoppar mot dörren.
Då bankar jag på dörren från utsidan och morrar åt henne.
Då blir hon faktiskt tyst.
Då går jag in igen.
Jag går in som att ingenting speciellt har hänt. Struntar i hunden.  Som att det är den naturligaste sak i världen att matte kommer och går som hon vill.

Sedan repeterar vi. Korta stunder försvinner matte och världen går inte under.
Målet är att jag ska kunna gå ut med soporna eller till brevlådan utan att valpen blir orolig.
Och så småningom att vara borta längre och längre stunder.