Mörkt i alla hörn.
Villakvarteret har gått och lagt sig... i ett fönster blinkar teven än.
Det är här hos oss.

Den svartvita hunden sover i soffan. Där är tillåtet för henne efter klockan tio ungefär... och det vet hon. Då sätter hon sig framför mig och tittar - storögt ...på mig - på soffan - på mig - på soffan. Visar så tydligt hon kan vad det är hon vill.
- Hoppa upp då, säger jag  och då ler hon och skuttar upp och snurrar ihop sig som en kanelbulle.

Mina hundar försöker på alla sätt att få mig att förstå vad det är de vill. De "pratar" med ögonen... nickar när de vill nåt speciellt och har olika läten för sig som bara är till för mig.
Gester och läten som de aldrig använder sinsemellan.

Det är fascinerande tycker jag.... att det är inte bara är vi människor som försöker få dem att förstå vad vi vill.... det är precis samma för dem .