Av Wilma och hennes syskon så valde jag henne för att hon var söt. Söt med den vita bläsen och de vackra ögonen. Inte en tanke på att hon var den självständigaste och gapigaste i kullen. En utmaning med andra ord. Inte för att det är något fel med utmaningar... men jag gjorde det inte lätt för mig.
Jag tror det är vanligt att man väljer så... den av valparna som är söt ... eller modig och kommer fram direkt och hälsar (ofta en kaxig typ ;))
I dag är Wilma jättefin och följsam men det har varit mycket jobb innan vi kommit dithän. Gapar gör hon fortfarande. Speciellt när hon har roligt. Då tjoar hon så högt hon kan. Eller om någon hälsar på henne... Hej, vilken söt vovve! HEJ HEEEJ HEEEEEEJJJJ!!!! ropar hon så folk hoppar baklänges.
Jag är supernöjd med Wilma, förstå mig rätt... men nästa hund ska jag inte välja efter utseendet :)