Jag är ledsen idag. Riktigt ledsen. Kan inte sluta gråta.
Vi var och röntgade Diva. Jag hade inte en tanke på att det inte skulle vara bra allt. Men det var det inte. Hon har jättedåliga höfter. Inte bara dåliga utan jättedåliga. Något jobb i Försvaret blir det inte för den hunden... det är t o m så illa att hon troligen inte ens kan placeras i familj. Det är så sorgligt.
Det var inte så här det skulle sluta... inte alls.

Röntgenbilderna skickas till Kennelklubben för bedömning. Men veterinären som röntgade henne kunde se på en gång att det inte var bra. Det kunde t o m jag. Höftkulorna var inte runda och fina och glappet var stort. Hon borde vara stel när hon legat sa veterinären. Men det är hon inte. Det märks faktiskt inte ett dugg på hunden. Hon är aldrig stel, aldrig halt. Därför har jag inte misstänkt något. Beskedet kom som en chock.
Om en vecka, 10 dagar nåt kommer Försvaret att höra av sig till dig sa veterinären. För då har de fått bedömningen av Kennelklubben.

Nu ska hon klemas bort allt vad jag förmår! det lovar jag.
Hon är fortfarande groggy efter det lugnande medlet hon fick. Så jag har lagt madrass och täcke och kudde också på golvet så hon kan sova mjukt. Älskade Gullegumman... det var inte så här det skulle bli..