Det är inspirerande att lyssna till hundprat och läsa hundböcker. Jag får lust att ta nya tag i träningen.
Vi har just kommit in från förmiddagspromenadandet.

I går lyssnade jag till Ian Dunbar och fick lite nya ideér för hur jag kan träna. Så här såg Divas promenad ut idag:

Diva var superaktiv i början som vanligt. Då sa jag Ja! Spring! och så fick hon dra mig längs gatan. Spring! ska bli kommandot för att få dra i kopplet. Medan Här! är kommandot för att gå vid sidan.

Tanken är att det ska bli så tydligt som möjligt för hunden... att det ska bli STOR skillnad mellan att gå fint och att dra i kopplet så att det blir lättare för henne att förstå vad jag vill.

När vi gick över gatan tränade vi Här!. Väntar ut henne tills hon sätter sig, säger Braaaa! och ger en gobit, tar ett steg. Väntar ut tills hon sätter sig, säger Braaaa! och så vidare. (alltså jag säger inte Sitt, utan bara Braaa,för hon ska "tänka ut själv" vad det är jag vill).
Ett enda steg i taget klarade hon i början av promenaden. När vi gått över gatan (vilket tog ett bra tag, som tur ingen trafik :)) och hon satte sig, sa jag Varsågod! och så fick hon gå i långt koppel och göra vad hon ville = nosa.

Nu kom vi in på skogsvägen. Där sa jag Sitt! och när hon satte sig tog jag av kopplet och sa Varsågod, Spring!. Längs skogsvägen ropade jag in henne några gånger. Diva... Kom! och när hon kom fram bjöd jag på dragkamp med kopplet (hade ingen leksak med så kopplet fick duga). Och dessemellan fick hon springa omkring och göra vad hon ville.

Vi närmade oss ett bostadsområde. Där kopplade jag upp henne. Vi tränade lite Här! ett tag. Några meter i taget och frikommando, Varsågod! eller Spring! dessemellan. Nu började det bli svårt att få henne Att dra i kopplet och vi lyckades gå fint två steg mellan varje sittande under gå-fint-träningen.
En parksoffa var ett utmärkt tillfälle att träna sitta still och bara vara. Där slog vi oss ner fem minuter. Under tiden fick Diva sitta.

Nästan hemma igen mötte vi Rambo, schäferblandis och de fick hälsa. Kärlek vid första ögonkastet. Någon gång ska de få träffas okopplade och umgås på riktigt. Men nu när Wilma löper vet jag inte om Diva snart också är på gång så jag vågar inte. Vill inte gärna riskera att det blir mer än lek :)

Nu är det en trött och nöjd schäferplutt som lagt sig att vila. Skönt :)

Wilma ligger också och myser efter sin promenad. Hon fick också lite träning bara för att hon tycker det är så kul. -Matte, jag vill också! sa hon till mig när vi gick ut. Lydig ;) som jag är så sa jag Visst! och så fick hon också Braaaa! och gottebitar när hon gick fint. GulleWilma, hon ler med hela ansiktet när hon får tränas :)