Tack för allt stöd och lyckönskningar till Diva! All omtanke värmer! Verkligen! Det här har varit några jobbiga dagar.

Diva klarade lämplighetstestet med glans! Jäkla synd att hon har D-höfter annars skulle hon gått in i utbildning.
Hon skulle ha älskat det! 
Diva tyckte dessutom att testet var jättekul (jag också :)). Hon klarade gallertrappa, eldgivning, skrämselgrejer, gripande, kamp och allt vad det var lätt som en plätt. Gissa hur stolt jag var :)
Jag visste det - hon är en fin hund!

Efter testet fick vi en utvärdering av testledaren... Kapten nånting.. och det var bara lovord. Jag fick så mycket beröm för hur jag tagit hand om hunden att jag blev stolt över mig själv också! (jag sög åt mig allt beröm som en svamp ;))
Hunden är väldigt bra, sa han. Fint socialiserad, positiv, välvårdad, trygg, orädd, en härlig hund osv

Jag fick väldigt dålig information innan testet om vad som skulle hända Diva då vi lämnat henne. Men det visade sig bara vara en kontorstant som samordnar det hela som var oproffsig (otrevlig var hon också). Det hade varit skönt om jag vetat mer innan så jag sluppit oroa mig!
(övrig personal var väldigt bra)

Med i publiken på testet var ett par människor från olika familjer som ev är intresserade av Diva. Jag fick prata med dem och de fick fråga och jag berätta om hunden allt de ville veta. Det kändes bra. I morgon ska jag ringa och få reda på om någon av dem blir Divas nya familj.
Så just nu vet jag inte om Diva tillbringat natten på Hundtjänstenheten eller om hon fått åka "hem". Undrar om hon kan sova nåt..jo säkert hon måste vara dötrött i huvudet av alla intryck.

Det var grymt tomt i huset när vi kom hem från Hundtjänstenheten... ingen stolleschäferenergi fanns kvar. Det var som om luften var annorlunda. Jag saknar henne. Men nu när jag vet att kommer att få en familj så känns det ändå bra. Min egna hund, Wilma var glad faktiskt.. jag tror hon tycker det är skönt att få ha matte för sig själv :)