Sent i kväll har jag tittat på Jan Troells Sverigedokumentär: " I Sagolandet" från 88. Tack Troell! Din film är en av anledningarna till att jag förstod hur det gick till när vi får (en del av )vår mat. Jag har inte ätít kyckling sedan jag såg filmen ...då på åttitalet. Inte annat kött heller för den delen.
(skulle jag tycka älg och annat vilt vore gott så skulle jag kunna äta det med bättre samvete, men jag gillar inte viltsmaken så mycket. De djuren har haft ett bra liv till dess de blir mat, och haft en chans!).

Hur kan vi människor. Vi som ska ha "samvete" ( jo kyss mig!) tillåta att andra varelser far så illa som många av våra lantdjur gör... Nä, jag vill inte vara med om det om jag kan kan slippa.
Ska man äta någon annan, ska de som man ska äta ha en rimlig chans att komma undan, eller åtminstone levt ett riktigt bra naturligt liv och fått en skonsam död och blivit behandlade med respekt!