Idag var det meningen att Wilma skulle vara fit for fight igen, att vi skulle ta de sista stygnen och allt skulle vara läkt och fint, men icke. För några dagar sedan gick såret upp och vi fick åka in till veterinären akut. Det finns inte tillräckligt med hud för att skära rent och sy om så nu går den stackars jycken omkring med ett öppet sår som förhoppningsvis ska läka från botten och så äter hon antibiotika. Det ser ont ut.

I eftermiddag ska vi på koll och ta bort stygnen som sitter kvar. Hoppas att det läker som det ska. Jag är jättenoga med att göra rent och Wilma är tålmodigheten själv när jag tvättar såret trots att det gör ont. Hon har iaf inte feber och jag tycker hon är gladare. Hon har kommit på att tratten är användbar...man kan bära strumpor i den ;). Bära strumpor är bland det bästa Wilma vet.
Det ska bli så skönt när allt är som vanligt och vi kan sticka ut på en cykelrunda. Det längtar vi efter, både jag och hon. Och så ska det bli skönt att slippa oroa sig..



Medan jag väntar på att det ska bli dags att åka till veterinären har jag skördat oregano. De är sköljda och sedan hänger jag upp dem på tork någonstans där det är torrt och mörkt. Tänker fylla burkar med torkad oregano så jag har till matlagningen. Oregano är tacksam att odla, det blir stora tuvor. Grannen har oregano ända ut i gräsmattan. Det doftar pizza när hon klipper gräset!