Förut var Wilma hopplös på att polemasa och nosa och låtsas som hon var döv när jag försökte ropa in henne när hon var ute på tomten. Jag har provat allt möjligt, belöna med godis och lek och ja som man brukar, det har funkat lite men det som fungerat allra bäst är att jag har börjat ropa koooom med världens snällaste och gladaste röst när hon är på väg mot mig. Så har jag tränat ett tag och nu kan jag ropa Kom! när hon står och nosar och hon kommer, och då ropar matte kooooom! och jippie vad kul allt blir tycker Wilmis.



Min lilla jycke är inte alls bortskämd ;)
Klart hon ska ha en egen fåtölj!



Jag kämpar med att sticka upp garnet som jag köpte billigt för ett tag sedan. Det var en hel del garn i rosa och gult och blått som får bli till baby. Det här blev en kofta. Jag har gjort en överenskommelse med mig själv att sticka upp det mesta av garnet innan jag köper mer.



Sedan var det en del garn i bomull/ull bland de garner jag köpte billigt. Det har blivit till mössor med flätor på som jag glömde fota innan jag tog med dem till butiken. Det sista av det garnet blir babykoftor det också. Fattas lite att göra på den ena koftan - hoppas färgen räcker, och så ska det sys på knappar.  



Det senaste jag hittat på är stickade fodral till mobilen. Det här är första testet. Jag provar den på en miniräknare för jag har ingen iphone att prova på. Hoppas jag får till storleken rätt. Planen är att sticka en hel hoper i olika färger och sälja i butiken. Kanske är det något som folk behöver. Det ska kanske bli foder i och så ska de få knapp att stänga med. Mobilfodralen stickar jag i tvåtrådigt ylle.