Jag fortsätter med vantstickandet. Stjärnvantar blir bra till vinterkylan. 

 

Till stickningen började jag lyssna till Hundraåringen som.... Den boken var inget för mig. Som ett mellanting mellan Jönssonligan och Forrest Gump fast bara knasig och ingen känsla, tyckte jag. Jag orkade lyssna till halva ungefär sedan gav jag upp. 

 

Efter Hundraåringen kände jag att det var dags för nåt på allvar som motvikt till all skojsiskojsig polisjakt.

Det fick bli Alice Munro. Jag har inte läst nåt av henne förr, tog den första bästa jag hittade via bibblan. 

För mycket lycka heter den. Hittills har jag lyssnat på en av novellerna. Den var bra och hemsk.