att blunda eller inte

Jag gillar blundisar. Det började med den här. Jag var på en utställning och såg figurer av Yoshitomo Nara och blev helt kär. Han har skrivit en bok om den ensamma valpen bl a. Bilden sitter på min anslagstavla i syrummet som inspiration. Den boken önskar jag mig. Jag ska klicka hem den endera dan och bara njuta av bilderna i den.

 

Jag har väldigt lätt för att förälska mig ;)

Jo man får köpa sig en barnväska hur gammal man än är. Speciellt om den är så söt som den här :)  Mini labo heter företaget som tillverkar dem. Blundande bambi.. ja gulligare blir det inte. Väskan köpte jag i leksaksbutiken i Norrtälje. Jag tror jag ska ha sysaker i den men tills vidare står den i fönstret och är fin bara.

 

Och de här... ååååh.

Någon som såg det programmet. Work of Art heter det. Peregrine heter hon som gjorde konstverket med två bambifoster. Hemskt och vackert.

 

Det är därför mina figurer ofta blundar. Jag gillar dem så. Det är något alldeles bedårande med blundisar tycker jag.

Det enda kruxet är att figurer med ögon säljer bättre. Kunderna i hantverksbutiken i Norrtälje där jag säljer mina dockor ratar oftast blundisarna. Så jag syr väl ögon då.... ibland.

I nästa inlägg ska jag visa hur jag syr ögon.

 

 

Vilken underbar väska och vilka underbara blundisar.. man undrar ju vad de drömmer om :) Du är så fantastisk i dina skapelser.

Kramar

Det är en väska man blir glad av :-).

Jag såg alla programmen av Work of Art och såg de här små bambifostren. Kan inte avgöra om jag tycker om den eller inte, för det är verkligen motstridiga känslor.

vilken söt väska! den skulle jag också vilja äga...har ju så fåååååååååå sedan tidigare ;-))

hmmm är ambivalent inför sådan konst....äckligt fascinerande - det är väl det som är meningen OCH konst ;-)