Nu är silkeshandskarna av!
Snorhal is under snön... Diva i bästa form... matte försökte stoppa hunden som ville fram fort .. . Tjong! i isen med bakhuvudet före. Hur det kändes... hur mycket svordomar finns det ? Aj aj aj.. gjorde för dj... vla ... ont. Har fortfarande ont i huvudet och ryggen. Jag bröt inget som tur var och tror inte jag fått hjärnskakning. Den som lever får se. Men så här kan man inte ha det. Nu är det bara hon går lugnt och sansat i koppel - hela tiden!

Diva i full fart genom livet. 
Hon fyller sju månader idag på Internationella kvinnodagen.

Grattis min lilla galning : ) !

En boll är bästa belöningen för Diva.
Slår godis med hästlängder!

Jag har en boll.. en sådan med ett snöre fastsatt i liggande i vänster bröstficka.
När Diva gått fint vid sidan ett tag kommer bollen fram som genom ett trollslag. Tiiiiitta viskar matte med spännande röst och vips är den roliga där... hoppar och far i luften. Vi leker lite med bollen och så vips tillbaka ner i fickan.

Svansen viftar glatt och ögonen lyser av förväntan. Först hade jag bollen i höger ficka men då höll jag på att snubbla på hunden som sträckte fram överkroppen för att vara så nära belöningen som möjligt.

Att leka är inte ett lika snabbt sätt förstås som att belöna med gobit. Men det ger en bättre kontakt med hunden. Jag varierar belöningen också ... ibland lek ibland gobit. Men mest lek nu under ett tag för att öva upp kontakten. Det fungerar jättebra. Hon går nästan inte alls och nosar i backen...har full koll på när jag byter riktning. (ibland säger jag Varsågod!, dvs gör vad du vill .. gå och nosa.. eller nåt, också det som belöning. Men hon vill hellre hålla kontakten. Jag är roligare än dofterna på marken. Det är bra :)

Nu behöver jag mer störningar. Andra hundar helst. För då är det svårt. Det ideala vore att ha hundar på långt avstånd till att börja med för att sedan närma oss och Diva ska kunna bibehålla kontakten med  mig. Jäkla synd att det är så långt till Brukshundsklubben.

Militären föder upp sina egna schäfrar. Bland annat för att det är svårt att hitta bra hundar med raka ryggar i den vanliga aveln.

De räkryggade klarar inte att springa och hoppa normalt. Visst är det fruktansvärt! Hur kan man med gott samvete avla fram missbildade hundar som inte fungerar normalt? Sjukt är vad det är!

Diva. Rakryggad schäfer.



I jämförelse med en Räkryggad schäfer. Stackars hund!

En sväng till Brukshundsklubben för att träna Diva med störning av andra hundar. Tänkte att en lördag måste det vara fullt drag på Klubben med en massa hundar i alla former och storlekar. Men där fanns inte så mycket som en enda liten mops. Helt tomt. Tyyyypiskt!

Det är inomhusmästerskap i friidrott. Det hoppas och springs. En sådan matte skulle Valpen behöva. En spänstig atlet och inte som nu en lite halvknakig människa som inte ens joggar. Vi går långa promenader men det räcker inte riktigt. Hon skulle behöva mer fysisk aktivitet. Jag vill inte hålla på så mycket med bollkastning och sånt för hon är nog stressad som det är.
Så snart det blir barmark och torra vägar så åker cykeln fram. Det blir perfekt. Då kan Valpen springa bredvid i trav och matte kan trampa på i lugn takt. Än är tjock is på alla gator och stigar men snart... snart.

Två promenader senare... vilket scheisseväder... byxorna är svartprickiga och blöta upp till knäna av snöslasket.
Apropå scheisse .. fick ett utmärkt tillfälle av lära Diva att Nej betyder Nej... och inget annat. En stor hög hästskit mitt på stigen var vansinnigt frestande. Jag tror vi passerade den där högen femton gånger innan hon respekterade mitt Nej!. Maken till envis hund!

Efter en promenad och lek i skogen gick vi upp till centrum och  tränade med störningar. Som tur var fanns det några andra hundar där ... det behöver Diva träna på.. att inte bry sig om dem. Svårt... men ibland funkar det. Jag tror att hon börjar bli könsmogen också ... så det är säkert en massa ...lukter och annat som börjar uppta hennes värld och andra hundar är ännu mer intressanta än tidigare.

Jag hade mer tur än vanligt för i centrum var en tjej med två terveurensen som också höll på att träna sina hundar. Det gick riktigt bra för Diva att hålla kontakten med mig trots att en annan människa var i närheten med sina hundar ... tills människan sa till mig - Vad duktig hon är! och menade Diva då hon gick fint vid min sida. Då kunde Diva inte hålla sig utan började skälla ut dem. Tyyypiskt!

Synd att det är så långt till brukshundsklubben... annars skulle jag hänga där varje dag med Diva och träna med hundstörning. Ska se om jag kan ta en sväng dit till helgen.


Valpen har blivit större än Wilma

Mitt allra lugnaste jag och valpen har varit ute och promenerat.
Valpen och valpen ... hon är unghund... sju månader om bara några dagar. Hej och hå vad tiden går. Två och en halv månad ungefär är den tid hon bott hos oss.

Lugn och sansad promenad en timma ungefär. Tränat "gå fint vid sidan" som vanligt och nu har jag börjat med mer passivitetsträning också.. bara står still i olika miljöer med störningar tills Valpen lugnar ner sig. Passivitet glömmer man lätt bort att träna.. iaf gör jag det fast det är jätteviktigt! Speciellt om man har en hund som lätt stressar upp sig.
Det blir skönt när det blir vår då kan jag ta med en bok och sätta mig på en bänk och träna passivitet...ta med en kaffetermos kanske .. Ser fram emot det!
Nu får jag stå i någon snödriva och se fånig ut ;)

Mina träningsmetoder är ett hopkok av alla möjliga metoder som jag satt mig in i genom åren. Alla hundar är olika, fungerar det inte så försöker jag göra på annat sätt. Alla sätt är bra utom de dåliga är mitt motto :)

När det gäller Diva som är väldigt lättstressad och har en hög energinivå så är det extra viktigt att jag är lugn och bestämd, trygg i alla situationer. Inte det lättaste alltid - men jag jobbar på det. Att bli irriterad, spänd, arg, stressad  när hunden är "jobbig" gör bara saken värre. En bra ledare - som ger hunden trygghet är en ledare som behåller sitt lugn i alla situationer. En sådan vill jag vara.

Dagens promenad var riktigt lyckad. Efter ett tag hade jag en uppmärksam hund som inget hellre ville än att ha kontakt med mig. Härligt! Fickan full av euroshopperköttbullar (det enda de duger till är som hundgodis.. fy vad de luktar illa), en rolig boll i andra fickan och många Braaa! Duktig tjej! gjorde susen :)

Än kan jag inte gå med Valpen och Wilma tillsammans. Det är nästa sak vi ska börja träna. Att vara sansad med annan hund i närheten klarar inte Valpen alls. Hon blir alldeles galen, hoppar och far och lever rövare. Vi får ta det lite pö om pö tills hon kan vara lugn i den situationen också.

När vi kom in var det dags att gå ut med nästa hund. Valpen får vara i sin bur för säkerhets skull när hon lämnas ensam hemma. I dag ställde jag mig vid buren, öppnade burdörren och sa : Gå in! ... Valpen tvekade 4 sekunder (inte populärt att bli lämnad i buren och det visste hon att hon skulle bli) men så kom hon och gick in och lade sig! Gissa jag blev glad. Hon gjorde det alldeles på egen hand. Annars brukar hon vända och gå åt andra hållet för det mesta och jag får hämta henne och sätta in henne mot hennes vilja. Nu fick hon jättemycket beröm med den allra varmaste rösten.
Vilken duktig tjej!

Det har blivit lite si och så med bloggandet sista tiden. Vi har haft mer besök. Fd jourvovven Eden och hennes familj har varit och hälsat på. Jätteroligt! Synd att de bor så långt borta :(  och att de måste åka hem.
Wilma saknar dem oxå... det första hon gjorde i morse var att springa ner till gästrummet, glatt viftande på svansen... men så var kompisen  inte kvar. Wilma såg väldigt besviken ut!


Gammal bild från när Eden bodde hos oss.
Wilma har varit underbar med alla hundar som vi haft till låns.
Hon är som Cesar Millans "Daddy". Cooool!

Lite senare ska jag berätta om gårdagens hundseminarium. Jättespännande! Det var Jan Fennell, hon med Amichen bonding metoden som höll en nästan fem timmar lång föreläsning.

Men först måste jag bara presentera de söta schäferpluttarna som var med på gårdagens valpträff.

Diva har tre syskon. Två systrar och en bror.
Alla 2008 års valpar har namn som börjar på D.

Diva, min egna plutt (egentligen heter hon Devina).
Hon var den snyggaste :) av dem alla förstås!
Här med husse.



Brorsan.
Dendu heter han. Roligt namn :)
Han hade roliga öron också... de har inte kommit på plats riktigt än. 



Syster Dedra.
Den mörkaste av valparna. Hennes husse var klädd som en äkta militärhundsfodervärd :)



Deffa, den andra av systrarna.



Dessutom var den här killen med. Dunder heter han.
Han tillhör en annan av fjolårets kullar.

Gårdagen var verkligen fullspäckad.

Först var vi på valpträff. Valparna är nu 6 1/2 månader gamla.
Snön vräkte ner mest hela tiden och det var slaskigt och trist. Tre timmar var vi ute och jobbade med hundarna. Jag var blöt upp till knäna när dagen var slut, fullt med snö i kängorna. Typiskt att det skulle vara sånt skitväder just den dagen.

Divans tre syskon och en schäferplutt från en annan kull möttes upp hos en av fodervärdskonsulterna, Kent.

Det var första gången jag var med om en schäferträff eftersom Diva inte har bott hos oss så länge.
Valparna var lika lika som olika varandra. Fina alla. Fast Diva är naturligtvis allra finast!

Här har vi precis kommit. Parkerat och plockat ut hundarna ur bilarna.



Kent kollade klor, tänder, hull, leder.



Vi gick en lång promenad med hundarna och fick göra diverse övningar. Sedan kom vi fram till ett fält där vi tränade inkallning och efter det gick vi upp i skogen och lade ett spår åt våra hundar.

Vi fick gå 50 meter upp i skogen och där lämna något. Jag lämnade en handske. Sedan spårade hunden upp den via mina fotspår. Diva var jätteduktig. Lugnt och sansat följde hon spåret som ingenting. När hon hittat handsken satte hon sig och tittade på mig. En perfekt markering! Vilken stjärna :D
Behöver jag säga att hon fick massor med beröm! Min valp är inte bara snygg - hon är duktig också :)

Diva har lina på sig och följer spåret upp i skogsbacken.

!

Raringen var trött efter kursen. Så trött att hon själv puttade upp gallergrinden till transportburen och gick in och la sig när vi kom hem. Så sött!
Första gången jag sett henne vara så slut. Tydligen jobbigt att skärpa sig i flera timmar :)


... nu måste jag nanna en stund..

Ska strax iväg på kurs med odågan raringen.

Det blir mycket hund i helgen. Idag kurs flera timmar och imorgon en heldag hund, först valpträff med kullsyskonen och efter det ska jag på ett seminarium om hund.

Undrar om man kan få en överdos hund... i så fall ligger jag i riskzonen!