Det är för väl att jag skriver ner de dagar då valpen är duktig och kan uppföra sig. Så jag vet att hon kan och att det går framåt. För idag gick det inge bra alls. Ingen glädjedans i dag!

Vi var upp till centrum för socialträning och jag hade fullt sjå med att hålla henne lugn inför alla störningar med gubbar och gummor.. barnvagnar... folk som gick konstigt.. kundvagnar ... andra hundar... små barn.. cyklar ..
Helt klart är att vi måste träna mer i centrum, så nu blir det en sväng dit varje dag ett tag tills hon kan uppföra sig bättre. Men först en tur till skogen så hon får springa av sig den värsta energin.

Så där är det hela tiden med hundträning... två steg fram och ett steg bak... men till slut lönar det sig. Det får ta den tid det tar helt enkelt. Och så var det det där med tålamod.... tålamod.... aldrig ge sig hur jobbigt det än är och alltid behålla mitt lugn..
Det är säkert bra träning för mig med :)!

Jag umgås väldigt mycket med hund. Man vet aldrig hur det kommer att sluta!
Kanske blir det som för den här mannen som jag såg på teven igår.... fast det där med att äta rå lever...nja

Jag tränar hund.
Idag tränar vi att matte går ut genom ytterdörren och Diva-valp stannar kvar inne.
Inte alls populärt.
-Diva... Stanna, säger jag.
Som hjälp har jag satt ett kompostgaller en bit innanför ytterdörren som Diva får sitta bakom då jag går.
Det river hon så fort jag gått ut och rusar mot dörren..
Hon skriker efter mig och hoppar mot dörren. Då öppnar jag på glänt och grälar på henne.. morrar med min hesa röst.
- Vad gör du!
Jag stänger igen och hör hur hon hoppar mot dörren.
Då bankar jag på dörren från utsidan och morrar åt henne.
Då blir hon faktiskt tyst.
Då går jag in igen.
Jag går in som att ingenting speciellt har hänt. Struntar i hunden.  Som att det är den naturligaste sak i världen att matte kommer och går som hon vill.

Sedan repeterar vi. Korta stunder försvinner matte och världen går inte under.
Målet är att jag ska kunna gå ut med soporna eller till brevlådan utan att valpen blir orolig.
Och så småningom att vara borta längre och längre stunder.

Efter nästan fyra (4!) timmars kursande i skog och på fält är jag helt slut. Diva skulle kunnat fortsätta ett par timmar till tror jag. Hon ligger och tuggar på en bitpinne just nu... jag som hade hoppats att hon skulle slockna som ett ljus när vi väl kom hem i skymningen.. tji fick jag.

Hes är jag också efter allt mitt  "morrande". Kursen handlade mycket om att lära sig använda rösten, kunna få hunden att både låta bli sånt jag inte vill att den ska göra och att uppmuntra sånt jag vill att den ska göra bara med min röst. Inte det lättaste! Eller jo uppmuntra och berömma det är jag bra på... men att låta tillräckligt sträng - så sträng att hon struntar i andra frestelser och bara bryr sig om mig... det är nästintill omöjligt.
Det går men efter väldigt mycket gormande, därav hesheten... jag håller helt på att tappa rösten nu känner jag. Men vad gör man inte för att få ordning på hunden :) . Gud va duktig hon kommer att bli!

Flera av kursdeltagarna och kursledaren berömde mig och sa att Diva ser mycket trevligare och lugnare ut nu än vad hon någonsin gjorde vid tidigare kurstillfällen (med sin förra fodervärd). Det berömmet sög jag åt mig direkt!

Jag har anmält mig till fortsättningskursen som blir några helger i februari-mars om jag inte kommer ihåg fel. Vi kommer att vara samma gäng då.. några schäfrar, en chokladfärgad labbe, en jack russel och en tigrerad boxer. Alla unghundar. De flesta dessutom i värsta slyngelåldern.
Det är bra att gå kurs för att få stöd och råd och för att få möjlighet att träna saker som är svårt att få till på hemmaplan. Som t ex inkallning från lek med andra hundar.

Jag och Diva tränar "följ mig"



Människorna  lyssnar och lär.


Mot slutet av tiden fick hundarna springa och leka. Diva längst till vänster på översta bilden.
Naturligtvis den snyggaste av dem alla!


Härligt att få springa omkring och bara vara hund!