Diva drog som en galning vid promenaderna, speciellt på väg hem. Det var rent hopplöst att få kontakt med och lugna ner henne. Men nu har jag lyckats.
Så här gör jag:
Så fort kopplet sträcks ända ut stannar jag och står helt still tills hon tittar på mig. Då backar jag bakåt ett par steg samtidigt som jag vickar lite på överkroppen och ser lite lekfull ut. Då vänder hon och kommer mot mig, då berömmer jag - Bra! med glad röst. Då börjar vi gå igen och när hon då befinner sig någorlunda vid min sida klappar jag mig på höften (för att ge henne en visuell signal som jag kan använda mig av senare) och får hon ännu mer beröm och en gottebit. Sedan får hon gottebiten efter 3 steg vid min sida, 5 steg osv tills hon kan gå längre och längre tid vid min sida. Varje gång hon går längst ut och sträcker kopplet gör jag så. Och hon fattar faktiskt vad jag vill!
Hon har, så gott som, slutat dra i kopplet, himla skönt!

Man kan också belöna med leksak men än så länge fungerar det med gotta så det kör jag på, men om störningar i omgivningen är stora (ex mötande hund) då tar jag till rolig lek också om det behövs.

När hon kan det riktigt bra och kan gå långa sträckor vid min sida tänker jag lägga på ett ord, gå här eller gå fint samtidigt som jag klappar mig på höften och så småningom ska jag lägga på krav att gå vid min sida när jag sagt ordet. Dit är långt än, men vi är på god väg.

Skynda långsamt, tålamod .. tålamod är mitt mantra.

Idag fick jag sovmorgon. Det hör till ovanligheterna så det kändes riktigt  lyxigt och behövligt.  Snart ska vi upp till närmsta skogsområde jag och valpen så hon får springa av sig det värsta buset. Har hon för mycket energi så hittar hon på, oj vad hon kan hitta på hyss!
Hennes senaste påhitt är att hoppa upp i soffan och där får inga hundar vara. (Fast om sanningen ska fram så får Wilma ligga i soffan med mig och mysa när valpen gått och lagt sig på kvällarna men aldrig så valpen ser).

Det här med att valpen vill upp i soffan håller på att bli en rolig lek (tycker valpen). Vad gör matte nu om jag gör så här verkar hon tänka. Blir hon arg nu tro? och om jag försöker vara bestämd och blir allvarlig på rösten så är det extra roligt, då försöker hon hoppa upp om och om igen... hon försöker verkligen få igång mig ... hämtar en sko från hallen och tar med den upp i soffan om hon måste för att få matte att resa sig upp och "leka roliga leken". Jag kan inte erbjuda annan lek som avledning för hon fattar sambandet... hoppar jag upp i soffan så börjar matte med annan lek tänker hon då och då slutar hon inte hoppa upp i soffan.

Så nu har jag hittat på en ny strategi. Att bestämt ta ner henne från soffan fungerar dåligt så nu har jag ändrat reglerna i "hoppauppisoffanleken". När hon hoppat upp så säger jag glatt - jaha du vill vara i buren, och så tar jag henne i halsbandet och så får hon vara instängd en minut - inte längre. Och gör hon om det händer samma sak. Det blir spännande att se hur länge hon tycker den nya lekvarianten är rolig.
Fungerar inte det så hittar jag på nåt annat.

Det blir mycket hundsnack här nuförtiden... bear with me.. det är övergående.

Jag har inte hunnit med så mycket mer än hund de senaste drygt tre veckorna sedan Diva kom, så det är inte konstigt att det är det som upptar mina tankar dessa dagar. Men det blir snart tid för annat för nu går det framåt med stormsteg!

Valpen har blivit jätteduktig de senaste dagarna. Jag har uppfostrat ett gäng hundar vid det här laget så jag kan ganska bra. Två egna, runt 13 jourhundar och den senaste som jag är fodervärd till är alltså Diva. Jag har lärt mig massor av alla dessa hundar. Jag kan tyda beteenden, förekomma, lära in, göra hundarna trygga och tillitsfulla.
Nu har jag dessutom sedan några dagar hjälp av Wilma med uppfostran. Guld!

Diva har nu lärt sig att visa respekt, hon lyssnar och lyder när jag förbjuder något (iaf en stund :)). Tidigare såg hon lika glad ut och fortsatte bara fast jag sa att hon inte fick och så blev hon lite arg och tyckte att jag var väldigt besvärlig!

Bitandet har minskat till nästan ingenting.. tidigare hoppade hon upp mot mig utomhus och bet i kläder och händer väldigt mycket.

Hon går bättre på promenaderna,  (nästa mål är att gå med båda hundarna, det har jag inte lyckats med än, det blir alldeles för rörigt - än). 

Diva har lärt sig att sitta i hallen när vi ska gå ut och vänta tills jag går före ut genom dörren, hon sitter och väntar på att jag ska ta av kopplet. Hon hoppar mindre mot folk när hon ska hälsa. Jag håller på att lära henne att sitta en bit in i rummet när det ringer på dörren.. och hon har snart fattat det.

Burpauserna är färre. Hon kan koppla av på ett helt annat sätt. Jag tror att när en hund börjar förstå regler och ramar och att den har någon annan som bestämmer då kan den koppla av och bli mer harmonisk.

Hon har lärt sig ligg, vänta (korta stunder än för hon är ju bara en valp). 
 Hon börjar kunna inkallningssignalen och sätter sig faktiskt när hon kommit fram till mig. Hon stjäl inte från bänken så ofta längre.. väljer oftare sina leksaker än mina skor och fjärrkontroller och sånt.

Med andra ord - jag är mer än nöjd. Vi älskar den lilla schäferplutten!

Vi gör förstås en massa roligt hundgöra också, letar saker, springer i skogen, går och nosar, letar pinnar och kottar och allt vad det nu är.. jagar löv som blåser omkring... äter kattskit (inte jag... men Diva)... letar godisar... kampar om en gammal kökshandduk... och en massa annat kul.

Valpen är svår att få skärpa på när hon är som vildast!


Wilma visar vapen och talar om att  - nu räcker det!


Valpen visar respekt


Så där håller det på. Wilma sover ovaggad på nätterna :)

Här kommer ett tips till alla nyblivna valpägare och också till er som har en vuxen hund som inte vill komma när ni ropar på den.

Metoden lärde jag mig på ett seminarium med Kathy Sdao, en av Amerikas bästa djurtränare. Om du vill läsa ( detaljerat ) om hur hon förklarade så titta här. Den tjejen var på samma seminarium som jag och har beskrivit jättenoga.

I korthet så går inkallningen till så här:
Håll din hand som på första bilden, för ner handen och när hunden kommer och duttar på dina fingrar med nosen (bild 3) säger du glatt Bra! och ger en gobit.
Detta tränas inne först och sedan ute på korta avstånd för att så småningom tränas på längre avstånd och med allt svårare störningar i omgivningen. Så småningom håller man inne med belöningen tills hunden sätter sig ner när den kommer... sedan håller man inne belöningen tills hunden sitter ner och man har satt på koppel . Och voilá man har en inkallning som fungerar!
När hunden kan beteendet med 99% säkerhet, dvs kommer så gott som alltid när du gör handrörelsen då kan man lägga till ett ord; kom... hit... hundens namn...en vissling...  vad man vill.

Handrörelsen blir en signal som för hunden betyder att där finns en belöning att få när den kommer.

Det är mycket lättare för en hund att känna igen kroppsspråk än att förstå ord!

Och vad blir det då för hund i Vita Huset nu när Obama tillträder...
valet står mellan Labradoodle och Portugisisk Vattenhund enligt Daily News.
Snart får vi veta... spänningen är olidlig.

Nästan lika spännande blir det att se hur Obama kommer att leda sitt land.
Jag önskar honom all lycka till!

Tack för hjälpen älskade vännen!

Wilma har - äntligen- börjat uppfostra valpen. Det har tagit ett par veckor.. först tror jag att Wilma inte vågade riktig (trodde att jag inte ville att hon skulle lägga sig i kanske....) utan lät mig göra allt grovjobbet själv.. hon bara gick undan, lät valpen sno tuggbenen och leksakerna och var mycket störd av att valpen tuggade på henne hela tiden - men hon sa inte ifrån utan bara tittade på mig och ville ha hjälp.

Jag har gjort allt jag kan för att uppmuntra Wilma att säga ifrån och idag - för första gången - så har hon tagit kommando och sagt till valpen på skarpen. Så nu är det mycket mer harmoni i hemmet.

Nu har vi teamwork i valpuppfostran, jag och Wilma, och det fungerar alldeles fantastiskt! Det är trots allt lättare för en hund att visa för en annan hund vilka gränserna är.

Nu har vi varit till zooaffären och inhandlat: en stycket aktivitetsboll som man kan stoppa gotter i och så måste hunden köra runt den på golvet så gotterna trillar ut + en vanlig större boll som inte får plats i munnen på valpen + levergodisar + hårda kex (tar iaf ett par minuter att äta upp :)).

Idag har vi kallt och jätteruggigt så förstås klädde jag mig varmt.... big mistake - huge! efter halva vägen - till zooaffären- var jag alldeles svettig i min fleecetröja under vinterjackan.
Egentligen alldeles för långt att släpa med sig en stollig schäferplutt.. all mattes uppfinningsrikedom och lugn och bestämdhet krävs för att hon ska kunna gå hyfsat, pust!
Inne på affären är det ett konststycke att välja grejer, få upp plånboken för att betala... ta kassen... öppna dörren ... samtidigt som jag försöker lugna valpen,  - sitt! väääänta! - bra! NEJ! .. sitt! bra!... MY GOOOD! Hon är överallt - hela tiden.

Väl ute ur butiken kom en gammal tant , stapplig med rullator  .... -Oooo så söt! och Diva var inte den som var den utan ville gärna slänga sig över tanten. Men matte var bestämd - både mot valp och tant.

Tanten: - Jag kan väl få hälsa och skrattar och ler och uppmuntrar valpen ( som väger 20 kg, står på bakbenen och milt sagt är rätt svår att stoppa).
Matte: - Nej hon ska inte hälsa, hon bara hoppar på dig och det vill jag inte.
Tanten: - Men jag har haft uppfödning. Va söööt!
Matte:  säger inget mer, tar valpen åt sidan och säger titta! vad matte har och visar ostbit och så går vi åt andra hållet.

Stackars gamla tanten... men har hon haft uppfödning så borde hon veta bättre!

Nu ska jag ta en dusch!

Det blir ingen skogstur idag. Det är så kallt och ruggigt .. solen har gått i moln. Brrr.
Jag och valpen tränar koppelpromenader istället. Korta promenader och många pauser. Mitt mål är att hon ska gå fint hela tiden... inte dra i kopplet och hålla kontakt med matte.

 Vi ska ta en sväng upp till centrum strax och besöka zooaffären. Vi behöver mer leksaker! Diva är väldigt klipsk och måste ha hjärngympa annars blir hon alldeles nipprig inne.

Vi gömmer godis, leker med tuggrep, gör lite övningar med sitt - stanna - kom och sånt. Vi gömmer saker, hon får hämta saker och lämna till mig.
Ibland får hon röja loss med en petflaska eller en pipgrej eller boll, men inte för mycket och länge för hon blir så uppjagad.

Någon som har fiffiga tips på fler lugna aktiviteter som man kan göra inne?

Så här ser det ut hos oss nuförtiden.
De äkta mattorna är utbytta mot gnagvänliga trasmattor och soffan är täckt med lakan som skydd mot skitiga hundtassar som mitt i allt hamnar där.
Arresten syns till höger. Det är en transportbur som Diva får ligga i när vi behöver en paus. Inte som ett straff, fast jag kallar den "arresten" men som ett nödvändigt hjälpmedel... när matte behöver hänga tvätt eller duscha eller gå ut med Wilma eller så.
Man kan inte lämna henne ensam för då äter hon upp hemmet och hittar på tusen och en hyss. Hon är värre än Emil!

Valpen får också vara i buren när hon behöver "stängas av". Hon blir ..som alla ungar... helt övertrött ibland och totalt stollig, biter i Wilma som blir alldeles förtvivlad, river och sliter i allt och är helt omöjlig att få kontakt med och då får hon ett ben att tugga på i arresten och somnar oftast direkt. Det händer t o m att hon går och lägger sig där självmant.
I sovrummet har vi en större bur för natten men den gillar hon inte lika mycket, det ska gärna vara lite lagom trångt... men som hon växer så är transportburen snart för liten. Fast då har hon - förhoppningsvis- blivit lite lugnare och klokare och behöver ingen bur alls. 

Wilma och Diva bredvid varann med varsitt tuggben.
Diva är nästan lika stor som Wilma, bara aningen lägre.

Nu har jag börjat skriva upp Divas framsteg och saker som blir knas i ett skrivblock. Det är för att jag inte ska tappa modet och faktiskt se att vi gör framsteg.  Jag skriver också vad jag måste ändra och tänka på för att det ska bli så bra som möjligt.
I dag gick det superbra. Det skrev jag upp direkt :D. Bra både på promenad till och från skogen. Med hjälp av små ostbitar och mycket beröm när hon gjorde rätt och lite allvarligare röst från matte om hon inte lyssnade, fast det gjorde hon nästan hela tiden. En bra dag!

I skogen var hon också toppen. Hon fick leta sin ulltuss, en fårskinnsbit med snöre fastsytt i. Den äääääälskar hon. Det är kul att iaktta henne och se hur hon bär sig åt när hon letar. Hon går i cirklar från mig. Fast är ulltussen för långt bort då hittar hon den inte. Hon har en radie på ca 5 meter från mig, längre vågar hon inte gå. Jag får gömma nära tills hon har blivit modigare.
Ett problem är att få in henne till mig med leksaken, hon stannar gärna en halv meter ifrån.. vill inte att leken ska ta slut. Vi tränar mycket på det .. att hon ska komma in ända till mig och få godis och kel och få behålla sin leksak eller att jag tar den och ger tillbaka direkt så att hon kan börja lita på att jag inte bara knycker den.

En annan hund kom gående i skogen och hon struntade totalt i den. Så skönt! skönt så länge det varar, men hon är snart tonåring och då kommer det att bli annat som blir intressantare än matte. Genom att jag vet att det bara är några veckor kvar till dess det börjar... från ca 6 månader (hon fyllde 5 mån igår) så vill jag träna kontakt och leka mycket med henne så hon fattar att jag är bra att ha :)

Nu börjar jag fatta vad det innebär med brukshund. Schäfer är ju en sådan. De är framavlade för att samarbeta och ha kontakt med sin förare och vilja jobba. Det märks! Lyckas jag bara med tajming och orkar ha tålamod så är hon jättelätt!
Att lyckas med tajmingen är dock inte alltid det lättaste, hon är så snabb i sina reaktioner... och det där med tålamod. Tååålamod ... tålamod...

Vad säger du matte?
Schäferplutten är gullig när hon försöker förstå, hon lägger huvudet på sned och spetsar jätteöronen.
Undrar om man kan få in Canal +  sa Gullegubben när han såg öronen.

De flesta spåren i skogen är mina och hundarnas. Ett väldans spring omkring blir det. 
Det har varit många fina dagar på rad nu... ett pärlband av frost och pastellfärgad himmel.

Valpen har fått svampinfektion i öronen så nu får hon droppar i fjorton dagar. Det är tydligen vanligt att valpar får öroninfektioner. Öronen har irriterat henne och vi tror att hon har varit extra jobbig och bitig av den anledningen. Måste göra ont, stackars hon.

För fy vad jobbig hon är ibland, hoppar och biter i kläder och händer och koppel, drar när hon går i koppel, speciellt när vi är på väg hemåt - och hon är stark! fast är hon lös så går hon jättefint! Vi har lite att jobba med innan hon blir "trevlig". Det kommer hon att bli ... fast det är inte gjort över en natt. Tålamod....tålamod...

Man får koncentrera sig på att tänka på allt som faktiskt blivit bättre.
Inne biter hon inte i händer längre, hon vet nu att nej betyder att hon inte får ta filten/fjärrkontrollen/mackan/skorna/kuddarna/blommorna....och allt annat, klart hon glömmer av sig ibland, hon är ju valp så det är ok men nu har jag iaf fått henne att lyssna :) och hon lämnar saker hon snott när jag säger tack. Så det går framåt - så sakteliga. Och så kan hon slappna av och sova på golvet fast vi lämnar rummet, det kunde hon inte först. Och hon har lärt sig att Bryt betyder att hon och Wilma ska avsluta leken. Och så har hon lärt sig att leta saker i skogen och börjar bli riktigt duktig :)

Hon har faktiskt lärt sig massor!
Och så är hon väldigt söt :)

Tålamod... tålamod, det är mitt nya mantra. Valpen är rent omöjlig emellanåt.

Man får inte många lugna stunder. Hon stjäl saker, hoppar upp på köksbänken... just nu kommer hon in med klosaxen som hon hämtat från bänken. -Tack Diva... det är mattes! Nu  börjar hon dra ner en pläd som ligger över en fåtölj... jag låtsas som jag inget ser, då slutar hon för då var det inget kul. Nu lägger hon sig och tuggar på trasmattan... hon får inte igång matte på det heller så nu hämtar hon ett tuggben - Braaa! säger jag nöjt. Nu fäller hon ner öronen och ser lite nöjd ut hon också ...i 3 sek... och så börjar hon leka med en pappersbit som hon har på golvet (rester efter ett skrivblock som hon har stulit och tuggat i strimlor).
Nu har hon riktigt tråkigt... nu går hon ut i hallen och börjar slita i nästa matta (vi har bytt ut alla mattor vi är rädda om :))... matte sitter kvar vid datorn... nu går Diva och väcker Wilma, som äntligen hade somnat på sin soffa och tog igen sig en stund. Wilma var inget kul heller så nu hämtar hon en kudde från soffan...den tar jag. Nu hör jag henne i köket... oj oj vad har hon nu hittat på! Bäst jag kollar... och ger henne nåt vettigt att göra, leta nåt kanske...någon luuuugn aktivitet :)

Bråttom bråttom ut på morgonen. Sovmorgnarnas tid är över!
Idag var hon okopplad på tomten och i parken för första gången. Hon är som ett plåster på mig så det går jättebra. Iaf tills hon blir lite äldre och vågar mer. Men än så länge är hon mer än följsam. Härligt!
Det ska bli skönt när jag kan ta båda hundarna tillsammans på promenad men än så länge går det inte. Diva tror att Wilma är till för att hoppa på och bita i öronen hela tiden. Det blir alldeles för rörigt.



Hon har inte växt i öronen än... tassarna är också lite för stora. Hon är bara snäppet lägre än Wilma, jag tror hon tänker bli en stor tjej. Hon växer väldigt fort, bara på den veckan hon bott hos oss märks skillnad. Hon har växtvärk också... inte konstigt! Hoppas hon inte får ledproblem som stora hundar lätt kan få.


- Matte var har du osten?

Tack och lov för hundburen! Jag kan få en paus när jag behöver, Wilma också.
Men det är verkligen en härlig hund. Jättebra kontakt och lyssnar riktigt bra . Hon behöver bara lite gränser, det fick hon inte i förra hemmet. Utan gränser så orkar man inte med en hyper schäfer... pust :) 
Hon lär sig snabbt tack och lov, Wilma och hon kommer superbra överens. Ja på det hela taget är jag nöjd. Vi inför rutiner och gränser och burpauser så kommer det att bli riktigt bra. Det är jag övertygad om.
På senaste promenaden (jag kommer att bli vältränad, det blir många promenader nu!) träffade vi på en kille med en nästan jämngammal schäfervalp, perfekt! Vi ska träffas så valparna får röja av sig.

Gullegubben är iväg och hämtar Svåger Sjöman. Kul att han kommer hem. Han bor i samma kvarter som oss, det är lite tomt när han är iväg och jobbar.

Låt mig få presentera .... trumvirvel.... Miniligisten Diva!
Näst intill omöjlig att fota.. sitta still, vad är det?
Ja nu har vi blivit med valp, fort var det gjort. Diva har haft en fodervärd som nu har kroknat totalt.
Så hon har hamnat hos mig och Gullegubben. Det kommer att gå bra, men hjälp vad jobbigt med all denna energi!
Man glömmer hur det är att ha valp. Det är joooobigt! Och allt pass, hon hittar på hyss en sådär fem gånger i sekunden!
Diva heter egentligen Devina. Men hos oss heter hon Diva, det är lättare att säga och hon lystrar lika bra till det.
Hon blir fem månader i början av december.

Wilma är guld! Hon är helt underbart duktig med valpen. Fast hon tycker att Diva är rätt pestig emellanåt.
Till en början kommer Diva att ta rätt mycket tid, jag får gå separata promenader med hundarna tills hon kan gå hyfsat i koppel åtminstone. När hon är ensam hemma får hon vara i en bur så hon inte sabbar huset. Men hon kommer att lära sig, hon verkar smart och väldigt lättlärd.

Wilma är bättre i dag. Lite stel möjligtvis, men ingen hälta. Tack och lov. Det är säkert inget allvarligt men "kycklingmatte" är en orolig typ. Vi fortsätter att ta det lugnt, inga långa promenader på ett tag för säkerhets skull.

Om en halvtimme ska vi åka och träffa miniligisten. Jag har inte frågat Wilma vad hon tycker om det hela... jag tror hon skulle säga. ... men matte vi har det så lugnt och skönt... kan det inte få vara bara du och jag och så skulle hon lägga huvudet på sned och titta på mig kärleksfullt med sina bästa bambiögon. 

Det gick bra!
Nu är jag godkänd som fodervärd. Ska och träffa den 5månaders valpen i morgon.. kanske det blir den.
Jag kommer att ha hunden till den är 15-18 månader då den åker in till hundskolan för att testas... om testet faller väl ut så utbildas den och får ett jobb.
Men det är klart att bara glad får man sällan vara, Wilma är halt! Hoppas det inte är något allvarligt... det började i morse och nu är hon riktigt halt på ena frambenet. Hon har opererat bort en glasbit i en trampdyna, fast det är flera månader sedan så skulle det kunna vara det som spökar. Jag avvaktar och ser om det går över eller blir värre. Idag tar vi det lugnt iaf.

Nu är det spännande!

På fredag kommer en kille från Försvarets hundenhet hit på hembesök.
Då får vi se om jag blir godkänd som fodervärd. Det blir jag säkert :)
Ev blir det en fem månader gammal schäfervalp. De har en som behöver byta fodervärd för hon som har den nu tycker att den är för jobbig. Det låter ju som en rolig utmaning :). Blir det den så har vi kanske en till hund redan till jul!
Blir det inte den så blir det en liten valp i jan - feb då de har nya kullar som behöver placeras ut.

Wilma luktar som en halstablett efter öronrengöringen. Alldeles kladdig och mentoldoftande. Hon är inte överförtjust. Det gäller att snabbt gå ut efter att jag gjort rent öronen så hon inte skakar ut smörjan över hela huset.

Nu har vi kommit in igen. Med en skatt!
Wilma måste alltid bära med sig något hem.. som att det är därför vi går ut. På jakt liksom.
När hon ser ut så här klurig och kniper med munnen då vet man att det är något särdeles viktigt som hon hittat!




- vad ska du med den till Wilma?