10610 steg... först en timme med bara Valpen. Som vanligt var hon stressad och dragig den största delen av promenaden (jag blir stark i vänsterarmen.... och börjar känna av ischiasnerven...aj..men jag får en väldans massa motion :)).
Efter den timmen gick vi hem och hämtade Wilma. Nu var Diva rätt mör av värmen och promenerandet så jag tänkte det var läge att gå med båda jyckarna samtidigt. Det gick över förväntan. Efter bara tio minuter gick båda sansat vid min sida.
 
Det är vackert. Vackert med två stora hundar som går lugnt vid sidan med svansarna sakta svajande ... kopplen i en avslappnad hand. En vacker känsla också ...harmoni...meditation. Man kommer in i en jämn lunk och det känns som att man skulle kunna fortsätta gå hur länge som helst. En "primal activity" säger han Cesar... och jag kan inte annat än att hålla med. Bra medicin för själen tror jag :)

Det finns en uppsjö med metoder som folk hittat på för att få hunden att gå fint i koppel. Jag har kollat in ALLA. Och snart provat alla också! Jo det är sant.

Diva har bråttom bråttom, speciellt när vi går i en riktning dit hon vill och alldeles speciellt när Wilma eller någon annan hund eller människa är med.
Diva vill helst springa runt och hålla reda på flocken när vi går flera tillsammans och kan bli mycket frustrerad över att behöva gå vid sidan av en av människorna. Får hon gå lös så cirklar hon runt alla hela tiden som en fårhund.
Jag kan gå med båda hundarna samtidigt men då tar det för det mesta väldigt lång tid innan Diva lugnar sig... typ till slutet av promenaden. Så för det mesta går jag separata promenader med hundarna.

Emellanåt är Diva riktigt duktig och hela promenaden går som en dans och hon har definitivt blivit mycket bättre än hon var i början när hon kom till oss. Då bara kastade hon sig i kopplet och hade noll koll på mig, stressade och stressade och skrek och pep som bara schäfrar kan göra ;) men nu är hon mycket mer kontaktsökande och det värsta dragandet har slutat men det duger inte. Jag vill att hon ska gå bredvid mig lugnt och harmoniskt alltid - även när andra är med.

Jag är envisare än envisast så till slut kommer hon att bli lugn och fin... säkert alldeles lagom tills hon ska flytta ... ;) 

Här är en av metoderna "stanna gå ett steg"  (tar en evig tid men hunden blir lugnare)

Lär din hund att inte dra medan ni båda står still. Håll kopplet med båda händerna
och vägra röra dig innan din hund slackar på kopplet. Inte ett enda steg! Det spelar ingen roll
hur lång tid det tar. Bara håll och ignorera varje koppeldrag. Till slut kommer din hund att sluta dra och sätta sig.
Så fort han sitter, säg "Braaaa", ge en godbit, och ta sedan ett, bara ett stort steg framåt och stå still igen. Håll hårt i kopplet, din hund kommer troligen att slänga sig ut till änden av kopplet,

Vänta till din hund slutar dra igen (det kommer inte att ta lika lång tid den här gången). Repetera denna sekvens till dess din hund går lugnt framåt (för att han vet att du bara tänker ta ett steg) och sätter sig snabbt när du stannar och står stilla. Din hund lär sig snart att han har makt att få dig att stanna och gå. Om han sträcker kopplet, stannar du. Om han slackar kopplet och sätter sig, tar du ett steg.

Efter en serie av först ett steg och sedan ett "ståstill" utan att hunden drar, försök att ta två steg på en gång.
Gå sedan tre steg, sedan fem, åtta, tolv och så vidare. Nu kommer din hund att uppmärksamt gå med slakt koppel och sätta sig närhelst du stannar. Och det enda ord du sagt är "Braaa".

Vad har du gjort med hunden, sa kursledaren med ett stort leende.  
Sista gången på vår vardagslydnadskurs idag och Diva var helt underbar. Fin kontakt och lyssnade till sin matte.
Vi fick massor av beröm och jag sög åt mig alltihopa ;) .. (bra att ha i bagaget till en annan dag när inget vill fungera. ) 

Allt har blivit så mycket bättre med den här hunden. Hon börjar fatta att det är jag som är hennes ledare och inte tvärsom. Än är det lite kvar men allt jobb jag lagt ner börjar ge märkbara resultat. Det känns super!

Först avlas det fram hundraser för olika ändamål... , vakt, jakt, kamp sedan ettikeras de som farliga som följd av att de hamnar i fel händer.
En fråga som debatteras i det oändliga.
I Sverige har man gått vägen att införa en lag som medför ett ökat hundägaransvar istället för att förbjuda vissa raser. Klokt tycker jag!
I Uppdrag Granskning-programmet där man återigen försökte skapa rubriker och opinion genom att utnämna en ny hund, den kaukasiska herdehunden som "mördarhund" lyckades man inte särskilt bra.
Folkpartipolitikern som vill förbjuda vissa raser har en blogg. Intressant läsning, speciellt kommentarerna.

Diva tjatar om att få gå ut. Så snart hon slutar tjata ska vi gå.
Hon är en mycket stressad typ.. vankar av och an, piper och gnäller och tjatar och tjatar.
Jag håller på att lära henne tålamod och lugn.
Tänker att hon själv ska komma på hur hon ska göra för att få som hon vill.
Värt ett försök iaf :)
Nu la hon sig faktiskt med en suck. Bra då ska vi strax gå.

Så fort jag går mot dörren kommer hon garanterat att stressa upp sig igen. Flåsa och springa i cirklar... snubbla över gummistövlar och riva ner skohyllan...
Sätter hon sig ner och är lugn... då tar jag på mig skor och jacka. Börjar hon pipa och gnälla och springa runt igen så fryser jag i rörelsen... tills hon har satt sig igen och är lugn ... då fortsätter jag förberedelserna för att gå ut... öppnar dörren... om hon sticker ut näsan och tänker tränga sig ut då stänger jag dörren igen... tills hon igen sitter lugnt ... då öppnar jag dörren, sitter hon kvar då går jag ut och säger till henne att hon kan följa med.