mer Bambi
Det märks att vi snart är inne i April. Jag ska snart kasta mig ut mellan regn och hagelskurarna och hoppas att solen tittar fram. Himlen utanför syrummet lovar mer oväder så det gäller att vara tillräckligt snabb bara och ha regnkläder på och tjock tröja inunder.
Vi fick en present i den här påsen.
Visst är det en vacker illustration! Jag får lust att brodera. Brodera snirkler och fåglar och fantasidjur och färg, en massa färg.
Jag är som sagt inne på Bambi just nu. Än har jag inte sytt kläder till nya Bambidockan, det gör jag nog till kvällen tänker jag. Istället har jag i väntan på att det ska bli paus i busvädret fotat min lilla porslinsbambi. Den är en femtitalare (tror jag) som jag fyndat på loppis. Jag samlar på Bambi. Det här är min första och enda men hittar jag fler fina, de måste vara jättefina och helst gamla, då ska de få flytta hem till mig.
Hur kan man bara motstå den blicken :)
nostalgisk matte
Är visst inne på dockor nu som det verkar ;)
Fick paket häromdagen inhandlat på Tradera. Under bubbelplasten låg den här finaste hästsvansbarbien:)
Precis en sådan hade jag när jag var liten. Vilken nostalgitripp. Kommer ihåg hur baddräktstyget kändes mellan fingrarna, den lilla boken med tecknade barbiedocksvarianter... och de pyttesmå plastskorna, ljuvliga och väldigt lätt att tappa bort.
Frisyren fick man inte ta bort för hon var flintis under, håret var bara sytt i kanterna som jag kommer ihåg. Jag sparade min, med fina frisyren och allt... men hon har försvunnit med åren. När jag såg henne igen kunde jag inte låta bli att klicka hem henne. Hon ska få stå hos mig i sin låda och göra det hon är bäst på.. vara sötast.
Det är inte den riktiga, vintage. Det här är en kopia. Det gör inget. Hellre en perfekt kopia än en trasig och smutsig äkta vara faktiskt för min del. Jag är ingen samlare av värdefulla saker.. bara en samlare av vissa minnen och sånt som är fin känsla i.
han var (är) bäst... och snyggast!
Fame
Å vad jag var såld på Fame när det begav sig. Tränade jazzdans tre dagar i veckan. Och dansade för mig själv när jag kom hem till min lägenhet på kvällen. Katten tittade på mig med misstro när jag sprattlade i hallen i den lilla ettan. Det var tider det :)
de pratar med mig
Jag nästan känner när det är något fel.. när de inte mår bra. Matte jag vill ha ny jord kan jag höra någon viska ... någon annan vill ha mer vatten eller byta fönster. (nej jag har inte blivit knäpp det är sant, det är så ;))
Gardenian har blommat ihärdigt i flera månader. Nu kommer bara någon enstaka knopp men istället har hon satt igång att växa. Blomman bor i ett norrfönster och jag ser till att den alltid är fuktig - nästan blöt i jorden. Jag har planterat ner den i en porslinskruka som saknar hål i botten . Hon verkar trivas med att ha det precis så. (råkar jag hälla i för mycket vatten tippar jag bara krukan så det värsta rinner ut).
bar å åk
För att vinna måste du leva i nuet. Så ungefär sa Eckart i intervjun för två inlägg sedan.
Får mig att tänka på Ingemar Stenmark - De ä bar å åk. Han levde nog i nuet när han kom rusande nerför slalombacken... ingen skiva i huvudet som snurrade och snackade och störde hans skidåkning. Bara skidor mot snön, svängar, fart. Bar å åk helt enkelt.
Säkert är det sånt som idrottsmän får öva när de har mental träning - att vara i ögonblicket. Inte störas av sina egna tankar om vad som ska ske eller vad som skett.
Stenmark vann alltid.
minus
Det kallaste jag någonsin varit med om i mitt liv är minus 40. Det var i min barndoms by i Norrbottens inland. Jag tog sparken och var på väg till en kompis men fick vända innan jag ens sparkat ner för backen från vårt hus. Det var så kallt att det inte gick att andas... kändes som luften frös i luftrören, riktigt obehagligt.
Många barndomsminnen handlar om vinter.
Bygga snögrottor. Leka Barnen från Frostomfjället.
Lovikkavantar fulla med snöklumpar.
Sitta på en stol med raggsockorna på den utfällda ugnsluckan och ugnen varm.
Känna tårna sakta tina upp och få tillbaka känseln.
Medan dagmamman kokar varm choklad att doppa knäckemacka med smör i.
nu har det snöat!
matte minns
Flickebarnet är fem kanske sex år gammal.
Hon tycker mycket om prinsessor.
Prinsessorna har långa vida kjolar med rosetter i en rad framtill och en krona på huvudet.
Prinsessornas hår växer ända ner till marken och är gyllene lockigt.
Hon ritar prinsessor, om och om igen, förfinar de olika detaljerna.
Viktigast är ögonen, stora med långa mörka ögonfransar.
Hon är duktig på att måla innanför linjerna. Det är svårt men hon kan!
Hon säger inget om det högt men hon är stolt över att färgerna hamnar där de ska.
Men var är alla? Barnet går ut från köket till hallen.
Dämpat bakom den stängda badrumsdörren hörs de vuxnas röster.
Hon öppnar dörren och kliver in men hejdar stegen när mamman strängt säger
- Farmor badar så du kan inte komma in nu.
Då svarar farmodern snällt med sin lite darriga röst
-Det gör inget. Låt flickan få se hur en gammal människa ser ut. Kom fram du!
Flickan går in men ser ingen gammal människa.
Hon ser bara farmors hår.
Håret som i vanliga fall är en liten grå knut i nacken är nu utsläppt.
Det flyter på vattnet och är det längsta hår hon någonsin sett.
Det är vackert ... flickebarnet har aldrig sett något så vackert.
Där i badkaret sitter en prinsessa.
En riktig prinsessa!
och lite till..
nostalgisk lite till
nostalgisk
sveriges nationaldag
Jag var tvungen att kolla varför vi firar just den sjätte juni.
Känns konstruerat på något vis. Jag hade röstat för midsommaraftonen som vår nationaldag.
I wikipedian läser jag att sedan 1916 har sjätte juni varit Svenska flaggans dag och 1983 bestämdes att det även skulle vara vår nationaldag.
Sedan 2005 är dagen röd och ledig för de flesta. Kanske det gör att firandet tar fart!
Jaha men varför just sjätte juni.. jo det har att göra med att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung det datumet vilket ledde till att Kalmarunionen upphörde..ett par olika regeringsformer har också utfärdats just den sjätte juni. Så nu vet jag det!
ja jag vill leva jag vill dö i Norden...
♥
klippdockor
Hittade den här sidan, det var som en tidsmaskin.
När vi barn var små var vi ofta hos mormor (hon med stolarna). Sista biten dit var en smal grusväg, skyltad med stora M varje kilometer. Jag trodde på allvar att det var M för Mormorsvägen (tydligen en mycket viktig person).
Det bästa var nedersta stora lådan i hennes kök, där sparade hon alla veckotidningar till oss för klippdockornas skull. Det var Året Runt , Allers och Hemmets Veckotidning.
Vilken känsla att kasta sig över tidningarna och bläddra fram dockorna! Och sedan gå lös med saxen runt Sylvia Vrethammar, Mimmo Wåhlander (vem nu hon var?), Svenne & Lotta, Saltkråkeungarna inklusive hund, familjen Trapp i likadana kläder och en massa fler. Finns det något härligare ljud än sax som skär genom papper.. tror knappt det. Klippdockorna sparades i klädkataloger, varje docka fick bo innanför en vikt sida. Kläderna de hade dög sällan utan jag ritade nya, kunde sitta i timmar och rita till mina pappfigurer.
Jag är fortfarande likadan, kan sitta i timmar och rita eller klippa. Grunden lades kanske där i mormors kök.
svarta hingsten
Flickrummet var fyllt av hästbilder..finast var den bruna med vit bläs... hela snedtaket var tejpat med lippizianerhästar, vita med stolta nackar och ponnies, lurviga och sååå söta ... stora bilder med vikränderna kvar..
Vi red runt garagebyggnaden - runt och runt, en fot fram och hästen skänklades i galopp. Hästen var blekblå och det stod Crescent på sidan av den men den flög ändå fram - värre än Svarta Hingsten..
