Wilma är skendräktig - light. Hon bäddar extremt mycket, kryper in under sängen och lägger sig, vilket hon aldrig brukar göra annars och så bär hon omkring på den här mjukiskossan. I vanliga fall kan hon inte ha gosedjur för efter 5 minuter har hon smulat sönder dem och dragit ut allt ludd över hela huset men nu har hon burit omkring på kossan i ett par dagar och den är fortfarande hel!

I morrn kväll ska vi lämna Wilma på pensionat för vi åker bort några dagar. En bussresa ska vi på, Gullegubben ska vara chaufför. Men hu vad jag ska sakna Wilma, önskar hon kunde följt med. Hundar borde få följa med alltid på allting!
Hon ska vara på ett nytt pensionat som vi inte använt oss av förut. Vi har varit där och tittat och det verkar bra men det känns ändå lite oroligt att lämna henne. Ja jag vet, jag är en kycklingmatte. Jag kommer att ringa dem där på pensionatet och höra hur det går.

Nu ska jag starta upp en ny strumpstickning så händerna har något att göra på bussen :)

Det varnas för värsta ovädret just här prick över oss. Det regnar .. eller skvittrar mest just nu, undrar om det blir nåt oväder. Jag hoppas det skippar oss och drar vidare, speciellt som jag och Wilma är ensamma hemma. Gullegubben är i Luleå och seglar över helgen. Där regnar det visst också. Typiskt, skulle önskat de fick sol och fint där på sjön.
Tur jag har Pälsansiktet som sällskap här hemma, hon får hålla mig i handen när åskan går.

Måste bara tipsa om videoklipp från K9-1 dogtraining. Speciellt filmerna om behaviour, dog culture, breed och operant conditioning är sevärda (av de klipp jag sett hittills) . Jag ska titta på alla :) .. ja, jag vet, jag är störd ;)

Här är ett annat filmtips.  Kolla in den vita vargen! Så är en ledare, lugn och cool och oberörd.  Tänk på den vita vargen nästa gång du blir irriterad på din hund och har lust att skrika åt den! Istället för att bli arg på din hund var den vita vargen!

Kolla den drömmande blicken! Wilma Lillstrumpa har börjat löpa. Här ligger hon och trånar och längtar efter grabbarna.. var är de? Hon skvätter i ett och lägger spår när vi är ute och nosar och snusar och slickar på vartenda grässtrå, varenda buske. Men inte en enda kille har hittat hit.

Typiskt hon ska börja löpa för vi ska troligen bort i helgen, får bli tikskydd på. Fårskinnet kan hon få ligga utan brallor på för det är så lätt att tvätta. Ylletvätt i maskin, torka i solen och borsta upp med hundkardan så blir det som nytt.

Bra ändå att hon löper nu och inte i augusti för då ska hon bo på pensionat några dagar och där gillar de säkert inte att man lämnar en löptik, kan bli väldigt stökigt.

Får jag presentera Silkeshunden! Kolla in pälsen. Blank och mjuk som finaste kinesiskt silke. Wilma är otroligt fin i pälsen just nu. Kan det vara maten? redan? För två veckor sedan bytte jag foder från torrfoder till färskfoder av sorten Wom og hundemat. Hon får den variant som heter Sprint, den innehåller; kyckling, nötvom, nötlever, lax och ägg och vitaminer.
Jag inbillar mig att hon är piggare också men vet inte om jag bara vill tro det eller om det är så.



Det är svårt att fota så blänket syns men här syns det rätt så bra.



Och här också. Så fin och blank att hon nästan ser våt ut. Ska bli intressant att se om resultatet varar och om hon kommer att fälla mindre när det är dags för fällperiod. Hon brukar fälla rejält ett par gånger om året och bli mjällig och dan.



Maten ser ut som en koblaja - och luktar ännu värre. Blä! Wilma äter den med god aptit. Hundar gillar äcklig mat, helt klart!
Hon får mat bara en gång om dagen nu. Typ mitt på dagen när hon fått sin motion. Det svåra är att låta bli att ge henne nåt annat till kvällen för då är hon hungrig. Kan jag inte motstå hennes fuktiga tiggblick får hon en morot att knapra på till kvällen.

Förut gav jag torrfoder morgon och kväll men den här maten är svårare att dela upp eftersom den är frusen först och då den stinker vill jag inte slabba med den i onödan och förvara i kylen mer än nödvändigt. Därför får hon allt, ett halvkilo, på en gång. En annan fördel med att ge maten vid ett tillfälle är att hon får äta sig riktigt mätt. Efter hon ätit sover hon en timme eller två som en minigris, mätt och belåten.
Sedan vi började med nya maten har hon gått ner ett hekto. Går inte fort med viktminskningen men det går åtminstone åt rätt håll :) 27,7 vägde hon sist. Ett par kilo till har jag tänkt, vi får se hur det går.

Verkar inte som Wilma är särskilt "mjuk i munnen" som en retreiver ska vara ;)(hennes mamma är golden).
Det här är dagens fynd, alldeles ihopknycklad efter att Wilma stolt burit hem den efter att ha hittat den i ett dike i skogen. Hon jobbar på att bli baglady tror jag ;)  , samla burkar, synd bara att det inte var pant på den här . 

Wilma gillar att bära - vill gärna ha med något hem från "jakten" (promenaden eller cykelturen). Och så älskar hon att jaga, som väl de flesta jyckar gör. Numera kan jag styra henne och låta henne jaga eller säga att hon inte ska jaga. Tänker att det gör inget om hon ibland får ta upp spår efter ekorrar och spana efter dem i träden för ekorrarna har hon inte en chans att få tag på. Jag använder det som belöning. Okej - ta dem! Eller så om jag inte vill att hon ska jaga - nej, kom här! (ofta använder jag inte ord utan visar med kroppsspråk och energi vad jag vill, lättare för henne att begripa då)

Först excercise, sedan discipline och till sist belöning (=affection) kör vi alltid numera. Ja jag sa ju det, jag är Cesar-indoktrinerad ;) En halvtimme till en timmes aktivitet på förmiddagen, det mesta med struktur ( Wilma vid sidan, inte nosa inte springa och göra vad hon vill). Belöning är att få nosa, jaga och till sist att få komma hem och få mat och vatten. Till kvällen blir det promenad och något extra kul (för det mesta, om jag har tid). Typ bollkastning, sökaövning eller nåt sånt).



Vi har just kommit tillbaka från cykeltur i skogen. Hon ska hon få flåsa färdigt och sedan ska hon få sin mat. Hon får en "korv" Wom og hundemat per dag och jag ger hela vid ett tillfälle (för den luktar så illa och jag vill inte förvara den öppnad i kylen). Efter maten får hon en tuggpinne, en sådan som är bra för tänderna, för att hon ska rensa tänderna, eller så får hon en morot. Det är bra för att magen ska hållas igång också. Färskmaten blir hon hård i magen av. Jag ger henne den variant av Wom-maten som heter Sprint, för det är minst kalorier i den. Ska prova den ett tag, om hon verkar må bra av den ska jag fortsätta annars byter jag till någon av de fetare sorterna och ökar motionen.
Efter maten sover Wilma - mycket avslappnad, nöjd och belåten.



Jag får också lunch :) Sesamnuggets blev det idag för jag iddes inte laga nåt avancerat. Läsning till lunchen; Härliga Hund.
One track mind? Me ;)?

Nyduschad och shamponerad, fin och fluffig och efter fönande så är hon bara lite blöt bakom öronen.. men hemmet är fullt av våta handdukar och hundhår. Först sanera jycken och sedan blir det till att sanera hemmet men först ska jag titta på It´s me or the dog med Victoria Stillwell. Jag gillar inte henne särskilt mycket men allt med hund kollar jag på, alltid lär man sig nåt.
Jag badar inte Wilma särskilt ofta, tycker hon luktar godare som hon är och inte full med shampodoft. Hon luktar inte hund utan mer som syntet... som ett gosedjur jag hade när jag var liten :) ... fast inte just nu, nu doftar hon blöt hund blandat med parfymdoft... yjick!
Idag har Wilma gått ner till under 28 kg..  27,9. Det tar sig. Hon har inte de bästa lederna så jag vill hålla henne hyfsat slank, fast inte så smal att hon inte har nåt att ta av om hon skulle bli sjuk och äta dåligt.

Wilma bantar. Då blir man så här trött :)
Dietfoder och motion. Får hon det minsta extra då minskar jag på maten trots att den är minimal. En kaffekopp torrfoder på morgonen och en på kvällen. Det är inte mycket det. Jag ska försöka få ner henne till 25 kg, nu väger hon 28.. drygt. Antibiotikan som fick när hon var sjuk slank ner fint med leverpastej men nu måste leverpastejen jobbas bort. Vi snackar midja Wilma!
Hon ligger utslagen under matbordet efter cykeltur och efterföljande promenad.
Matte kanske blir slank på kuppen ;)

Det är himla skönt att Wilma är frisk och tillbaka till sitt gamla jag. Efter olyckshändelsen då hon fastnade i staketet och rev upp benet var hon ängslig och rädd men det har helt gått över nu. Hon är alldeles som vanligt.
Måste också berömma veterinärer och sköterskor på Albano veterinärklinik. Jag har aldrig varit med om maken!
Jag fick komma på en extra koll fast såret läkte bra bara för jag skulle slippa oroa mig. Och en vecka efter det ringde de bara för att höra att allt fortfarande är bra! Utan att jag bett om det eller nåt. Fast att de har hur mycket som helst att göra tog de sig tid att ringa. Guld! Jag vet då vilken veterinärpraktik jag ska anlita nästa gång det behövs :)

- Jag har TRÅKIGT!
- men Wilma det ösregnar där ute, du kommer att bli jätteblöt.
- Nädå, nu skiner solen igen. Snälla matte!



En halvtimme senare... dränkt matte och hund.
- Wilma, vad var det jag sa!

Fast nu slipper jag duscha hunden som jag planerat :)
Hon är frisk nu och trattfri och behövde en dusch efter allt gående omkring med tratt. Skulle haft med shampo bara ;)

5-dygnsprognosen visar grå moln över mig och Wilma, gråtrista moln med mer regn i varje dag. Varje dag i nästan en vecka :( 
Så skulle det inte bli!

Idag var det meningen att Wilma skulle vara fit for fight igen, att vi skulle ta de sista stygnen och allt skulle vara läkt och fint, men icke. För några dagar sedan gick såret upp och vi fick åka in till veterinären akut. Det finns inte tillräckligt med hud för att skära rent och sy om så nu går den stackars jycken omkring med ett öppet sår som förhoppningsvis ska läka från botten och så äter hon antibiotika. Det ser ont ut.

I eftermiddag ska vi på koll och ta bort stygnen som sitter kvar. Hoppas att det läker som det ska. Jag är jättenoga med att göra rent och Wilma är tålmodigheten själv när jag tvättar såret trots att det gör ont. Hon har iaf inte feber och jag tycker hon är gladare. Hon har kommit på att tratten är användbar...man kan bära strumpor i den ;). Bära strumpor är bland det bästa Wilma vet.
Det ska bli så skönt när allt är som vanligt och vi kan sticka ut på en cykelrunda. Det längtar vi efter, både jag och hon. Och så ska det bli skönt att slippa oroa sig..



Medan jag väntar på att det ska bli dags att åka till veterinären har jag skördat oregano. De är sköljda och sedan hänger jag upp dem på tork någonstans där det är torrt och mörkt. Tänker fylla burkar med torkad oregano så jag har till matlagningen. Oregano är tacksam att odla, det blir stora tuvor. Grannen har oregano ända ut i gräsmattan. Det doftar pizza när hon klipper gräset!

Gummislangen i Wilmas framben är borttagen. Det ser hyfsat bra ut sa sköterskan på Albano. Lite infektion under sårskorporna runt stygnen så vi ska tvätta lite extra där och försöka få bort skorporna och hålla öppet så dräneringen fortsätter några dagar. Om en vecka ungefär ska stygnen tas. Ska bli så skönt. Tratten är inte Wilmas bästa vän.. om man säger så.
I bilen på väg till veterinären skakade Wilma som ett asplöv och när vi satt i väntrummet och väntade på vår tur satt hon inkilad mellan mina knän och sökte trygghet. Hon kommer absolut ihåg vad som hände i söndags när vi åkte dit första gången. Det gjorde ont och var skrämmande!
Kan inte vara lätt när man är hund och inte förstår riktigt vad som händer och vad människorna säger och gör.
Så alltså bara några dagar till med konvalescensen och sedan ska allt bli som vanligt. Skönt! 

Jag var med Gullegubben i helgen och renoverade en skogsväg. Vi tog bort sten, skyfflade grus, bände bort ännu mer sten och rötter och gjorde i ordning så vägen ska bli körbar. Vilket slit! Gullegubben är kvar där än och jobbar. Wilma var med och hade det helt underbart. Det här var ute på landet och hon fick springa omkring som hon ville. Hon var helt slut när vi kom hem. Jag med!



När vi kommit hem gick jag med Wilma ut för att titta till växterna i växthuset... grannarna hade kompisar hos sig som hade med sig sin Grand danois. Wilma och jättehunden gillar INTE varann av någon anledning som bara de vet... nåt med energier som inte passar ihop eller .. jag vet inte. Wilma hann se att den hunden var där före jag såg den och innan jag hann reagera blev det gruff över staketet och Wilma skrek till. Hon hade rivit upp ena benet på en vass del på trådstaketet. Det såg hemskt ut, en stor skinnflik hängde lös och man såg rakt in i benet. Jag blev jätteorolig. Grannarna med. Så istället för att pusta ut efter allt tungjobbande, vi var som sagt helt slut jag och Wilma blev det att åka in till Albano djursjukhus för operation.

Det här var sent på lördagkvällen och de skulle precis stänga så Wilma fick stanna över natten. I söndags var jag och svåger Sjöman och hämtade hem henne. En ängslig hund fick jag hem. Rädd med svansen mellan benen. Skyggade för ungarna i lekparken gjorde hon, har aldrig hänt förr. Wilmas trygga värld kändes inte så trygg längre.
Hon har dränage i såret men det ser ut att läka riktigt bra. Finns en risk att huden dör bort sa veterinären men det ser ut att klara sig. På fredag ska vi och ta bort dränet. När inte jag kan passa Wilma får hon ha tratten på. Och så fort hon blivit frisk och tagit stygnen ska vi ut och promenera - med Grand danoisen och hennes matte!
Gruff är nämligen inte tillåtet!

Idag är Wilma gladare än när vi precis hämtat hem henne. Hon har kunnat sova och äta och värsta ängslan verkar ha lagt sig. Jag är noga med att inte göra någon affär av det hela.. inte ömka (fast det är svårt för nog är det synd om henne ;). Jag kör Cesar Millan - stilen istället. För den fungerar bäst. Medesamma vi kom hem från veterinären gick vi längs staketet  som om inget läskigt hänt där och så går vi lugna promenader, gärna där vi möter andra hundar. Jag vill inte att min jycke ska bli rädd av det här.
Sedan blir det till att göra nåt åt de vassa grejerna på staketet förstås så det inte kan hända igen.



över till något trevligare... min gamla buskpion har börjat slå ut sina jätteknoppar. Den är alldeles fantastisk.
Busken når mig upp till bröstet ungefär. Den är så tung i toppen nu när den ska till att blomma att jag varit tvungen att sätta stöd undertill.

I torsdags var vi till Hovet och såg en show med Cesar. Det är kontroversiellt numera att tycka att han är bra, speciellt här i Stockholmstrakten. Här är han inte särskilt poppis alls.
Men jag tycker han är jättebra! och det gör tydligen några till för Hovet var näst intill fullsatt.
Showen var super!
I höst börjar teve visa nya avsnitt av hans serie. Bra det, bra att teve inte lyssnar på alla de som vill förbjuda hans hundprogram att visas i vårt land. Censur gillar jag inte.

Kolla vilken söt hund!

Vi har haft äkta Aprilväder senaste tiden. Kallt och sol och slask och hagel om vartannat. I morse började det med frostvita träd nu steker solen och det porlar längs gatan.
Handduk på hallgolvet och gummistövlar på promenaden. Till helgen kommer riktiga värmen har jag hört :)

Det här är jyckarna när vi ska gå ut. Jag gillar inte när hundarna springer omkring i cirklar och river omkull allt och rusar mot dörren när jag håller på att klä mig för promenaden. Därför har jag lärt dem att sitta fint och vänta tills jag är klar. Wilma har tränats mer på det än Oskar men han börjar bli rätt duktig han med.

Så här lär jag in det; hund som sitter still får Frolic. Hund som far omkring får inget förrän den sitter still. Hund som sitter still får kopplet på, hund som far omkring får inget koppel på. Till slut sitter båda snällt och väntar och då går vi.
Om någon hund försöker smita före genom dörren då stängs dörren igen framför näsan på den. Inte förrän hundarna väntar tills jag går ut genom dörren först går vi. Jag säger inget alls, inget Sitt! inget Vänta! bara belönar rätt beteende. Blir det fel beteende väntar jag bara tills hundarna gör rätt så jag kan belöna. Belöning är Frolic, koppel på, få gå ut genom dörren.

Extrajycken Oskar är kvar ett tag till. Han har lagt beslag på Kongen. Wilma är typen som alltid ger sig, hon gillar inte att bråka om saker.



- Wilma! Har du hämtat husses strumpa nu igen?

Jag slänger ner smutsiga strumpor i tvättstugan - och Wilma hämtar upp dem - hela tiden.
Kolla minen! hon vet att hon gör nåt busigt, tokfian :)

Jag har tänkt på hur de har det, hundarna i Japan efter katastrofen..
Hundar är fantastiskt lojala. Titta på den här filmen.

Hurra! Antikärnkraftdemonstrationer i Japan. Jag önskar att det blir mycket sånt nu och ett omtänkt vad gäller kärnkraftsanvändning, hoppas hoppas.

Usch vad jag är dålig på att blogga...det är så mycket annat nu. Hundar och handarbetande och blommor och tusen  idéer.

Vi har hundbesök. Oskar, våran vanliga extrahund är och bor hos oss. Han stannar till mitten av nästa månad. Vi passar honom så ofta att han nästan är som hemma här.
Måste berätta också, apropå extrahundar att härom veckan fick jag mejl av Divas matte (Diva är schäferplutten som vi hade hand om förut). Hon skickade bilder på raringen... jag fällde några tårar när jag såg dem. Jag saknar Diva jättemycket fortfarande. Usch det går inte att ha hand om hundar som man sedan lämnar bort när man är så blödig som jag. Men det verkar iaf som att Diva har det riktigt bra. Hon är älskad och det är det viktigaste.



Oskar (till vänster) och Wilma tycker att Husse är bäst. Speciellt när han steker kött ;)
Jag har tränat Oskar att skvallra varje gång som vi passat honom. Tidigare var han hopplös vid hundmöten men nu tigger han Frolic istället för att morra och göra utfall. Skvallerträning fungerar verkligen! Har du problem vid hundmöten prova att lära din hund skvallra istället. En bonus är att skvallerträning dessutom ökar kontakten mellan dig och din hund. Hur bra som helst.