Det första Wilma gör på morgnarna är att sätta sig i grindhålet och spana.
Jag vet inte jag.. men jag tycker hon ser rätt mallig ut :)
.. och en aning yrvaken. Pälsen är sovlurvig och ögonen har inte vaknat riktigt än.

Samma hundar passerar varje morgon. Hon känner igen dem. En spanielblandning, en annan spanielblandning.. två småhundar.. en jämthund..Det är svårast att sitta kvar när samojeduppfödningen passerar.. fem stora lurviga - de är så läckra! Då skriker Wilma till dem - Här är jag, här!!! men matte, den tråkmånsen säger alltid -Nej, strunta i dem. Nu går vi in!

Wilma är ute och går med granntanten.
Hon är sjukskriven för en skadad hand och har tråkigt, så då och då ringer det på dörren.
- Får jag låna din hund?

En annan av grannarna har en schäfer.
 
När hon och Wilma var små så rymde de till varandra, grävde smitgångar under hönsnätet.
Stod på bakbenen och bet på varandra.
Och sprang längs staketet så det blev en nedtrampad gång.

Nu är det inte lika spännande längre. De hälsar lite avmätt, sedan går de åt varsitt håll.
Jag tror minsann de blivit vuxna!

Jag tror aldrig jag har sett en hund få så många pussar som denna ♥
Jag lade märke till att männen var de som gullade mest med sina hundar, härligt!

På fredagen var det fårhundar och boskapshundar och även sällskaps och toy-hundar.
Hundar i alla former och fasoner!

Pyttesmå.. man fick se var man satte fötterna



hela familjer



Tinkerbell look a likes



Vansinnigt mycket päls.
Man kan undra hur den hunden mår.. tänk att bära runt på en tjock ryamatta i alla väder..





Jag tycker att det är alldeles för lite debatt om avel,
var går gränsen för när hunden inte mår bra..
Jag är tveksam till mycket av det som försigår.. hundar som har svårt att andas, gå eller har andra problem pga överdriven avel . Det viktigaste är väl ändå att djuren fungerar och kan leva ett normalt hundliv...?



vänta på sin tur att visa upp sig.



Tjeckisk varghund tror jag den här rasen hette. Ska kolla upp vad är egentligen.
Den såg ut som en riktig varg! Och den betedde sig som en varg.

Det var 342 raser med på World Dog Show. Flera av raserna hade tidigare aldrig visats i Sverige.
I Sverige har vi 316 registrerade hundraser.



En del hade knappt någon päls alls.



Ska det vara en rosa hund, kanske?





många fina vallhundar





Border Collie vars enda uppgift är att vara snygg... inte så lyckat.
En border måste jobba för att må bra!
Jag tror att det är så med den rasen att de även måste premieras
i vallning för kunna att ställas ut.
Jag hoppas verkligen att det är så. Tidigare har man bara avlat på önskat beteende hos BC och det är tillåtet för dem att se ut i princip hur som helst. Alla olika storlekar och färger.

Men dessa på utställningen hade alla liknande teckning, var alla svart-vita, hade trubbigt ansikte..som jag såg i alla fall. Så jag är lite rädd att det håller på att utvecklas en snygg-border, med en massa päls... ungefär som det blivit med den vanliga collien. Jag hoppas verkligen att det inte är så... men jag skulle inte bli förvånad!

För första gången någonsin anordnas World Dog Show i Sverige! Idag är sista dagen.
Jag var där och tittade i fredags. Jag valde fredagen för då var det vallhundsraser.

20 674 hundar har varit anmälda till mässan i Älvsjö, samtidigt har det pågått andra utställningar på en mängd rasklubbar. Totalt 22 847 hundar har varit involverade
 i utställningar och andra tävlingar.

Hundar från 57 länder!



Mycket folk!
Det var säkert ännu fler besökare senare till helgen.



Undrar vad hundarna tycker om spektaklet..



Vissa var snobbigare än andra..



57 länder deltog. En del hundar hade rest långväga för att få vara med.
Indien, Australien, Mexico, Canada, England, Italien, Spanien, Ryssland osv
(italienarna lät mest!)



22 847 hundar!
Gullegubben gjorde ett snabbt överslag.... - nästan 70 000 bajspåsar kommer det att gå åt!!!
Om dagen! Han tänker praktiskt han!

I går var jag på World Dog Show. Inte för att ställa ut eller jobba utan bara för nöjes skull.
För att se på alla underbara hundar och så för att shoppa förstås!
Det lär bli lite inlägg från utställningen.. senare under dagen.
Måste bara sortera bland bilderna först.

Men det allra roligaste med gårdagen var att jag fick kärt  främman besök!

Eden, en av favoritjourhundarna som bott hos oss
kom och hälsade på med sin alldeles egna familj.
 
Tro inte att jag tänker flytta tillbaka hit! sa Eden. Jag har en matte nu och en husse.
Och de är bara mina  - så det så! fortsatte hon och lät inte så lite mallig!

Eden har fått det jättebra.. det värmer mitt hjärta att se.
Efter en lite trasslig start så har hon hittat trygghet och kärlek i en alldeles egen flock.
Precis som det ska vara !





foto: Edens matte

Mässdags :D
Vi hörs!

Wilma ligger på Veirons plats under datorbordet.
Hon ligger försiktigt, det ser nästan ut som hon tänker.. får jag verkligen ligga här.

Idag har Wilma ont i halsen så hon ska nog faktiskt inte ligga där på det kalla golvet.
Hon gulpar och äter gräs och sväljer och sväljer och verkar riktigt besvärad.
Det bästa med att ha ont i halsen är att då får man glass. En stor portion vaniljglass!
Bra matte det gjorde gott sa Wilma, för hon vill inte ha någon mat som river.

Kanske har hon ätit upp någon stickig insekt vad vet man..
Det blir till att ta det lugnt idag.

Hoppas hon är frisk till måndag för då ska vi på träningskväll.
Vi skulle ta en kurspaus hade jag tänkt men så fick vi
en inbjudan till att vara med på några träningskvällar.
Och det kunde jag inte tacka nej till!

Jag hoppas att Veiron blir placerad innan midsommar. Det är eventuellt på gång..
Vi kommer att ha svårt att ta med henne när vi åker bort.
Dessutom är det på tiden att hon flyttar.
Hon har bott här alldeles för länge.
Det är ett problem med att vara jourhem.. för det mesta får hundarna ett eget hem inom några veckor och då är allt frid och fröjd .. men ibland blir de kvar vääääldigt länge.
Speciellt problemhundarna..
Hundarna hinner fästa sig vid sin jourfamilj och vi fäster oss vid dem. Det är inte alls bra!
Känslomässigt så är det urjobbigt det här.. speciellt när hundarna varit hos oss länge, så när Veiron har flyttat ska jag ta paus och bara ha Wilma ett tag, åtminstone till hösten.

Och det är klart att tanken finns.. varje gång... kanske den här hunden ska få stanna för gott.. men jag har bestämt mig att ingen ska stanna. Helt krasst så kan jag inte hjälpa alla - det går inte! men visst är det svårt, jättesvårt!

Jag blev jourhem av flera anledningar.
Wilma behövde kompisar och lära sig dela med sig. Hon hade börjat vakta matte och var lite som en bortskämd ensamunge.. och så ville jag inte ha det. Nu är hon inte alls så längre.

Jag ville också lära mig mer om hund. Och det har jag verkligen gjort!
Jag förstår och kan läsa hundspråk nu mycket bättre än tidigare. Och jag har också lärt mig en hel del om problembeteenden och hur man kan träna bort dem.
Det har varit en otroligt givande tid för mig som är tokintresserad av djurs beteenden.

Wilma vet att hundarna bara är till låns.
Först trodde jag att hon skulle bli olycklig när de försvann, en efter en.
Men det blir hon inte. Hon tror säkert att hon och matte samarbetar som jourhem.
Och så är det ju!

Bus med litet rep.
Golvet blir repigt.. men det är smällar man får ta :)

Bitas och lekmorra och - DET ÄR KUL!







Nu räcker det! När Wilma tycker att leken blir för våldsam så lägger hon sig under bordet.
Det gör att det aldrig blir slagsmål. Hon är klok min hund!
Matte bryter också leken om det blir för vilt och hundarna lyder direkt. De är jätteduktiga!

 - Jag tar vakten ett tag, så kan du sola dig...





mmmmm

Måndagkväll = Cesar Millankväll. Veiron tittar uppmärksamt.
Hon gillar speciellt den ilskna bulldoggen   - ..  ååå mmm,
där var äntligen en riktig karl trånar hon och ögonen tindrar.



Wilma är inte så brydd.
Allvarligt talat så vet jag inte vad hon pysslar med..

Åskguden spänner bockarna för sin vagn och svingar med hammaren.
Det mullrar och dånar. Arg låter han - riktigt arg





Inte vara rädd lilla vän..
- Jag är inte alls rädd ... ska bara kika här under lite ..

Det bästa Veiron vet är att få följa med ner till källaren och sitta under databordet.. lustiga hund..
Plastmatte, jag ska vara så snäll så.. bara jag får vara med.. ser det ut som hon säger.

Man kunde ju tro att när man har flera hundar så skulle de föredra varandras sällskap.. men det funkar inte så.
Där matte är, där ska man vara.. hon kanske hittar på nåt kul mittialltihop
 ..det får man ju inte missa!
..och så är det ju tryggt förstås..

Canis har alltid en massa intressant litteratur och filmer till försäljning på sina seminarier.
Ofta utländsk litteratur som kan vara svår att få tag i annars.
Det mesta går dessutom att beställa via deras hemsida www.canis.se .
Denna gång fick jag med mig hem en bok om att ha okopplad hund och en bandad föreläsning om aggressiva hundar.

Jag skulle kunna anordna egna hundkurser snart.. kanske framtidsjobb :)



Jag har en dröm!
När det gäller hundar och hundträning så har jag en dröm.
Att alla lyssnar på och lär av varandra!
 Att alla med olika åsikter kan ha en öppen dialog.
Jag tror att världen skulle vara en mycket bättre plats då.

Istället är det oftast så att folk, speciellt "experter" pratar illa om andra metoder utom sina egna utan att alltid veta vad de pratar om, eller låtsas som att inga andra metoder existerar.  Det gör mig ledsen. Jag vill att det ska vara en öppen dialog om olika metoder.
Klart att man har åsikter och tycker något är bättre och något sämre
och något upp åt väggarna galet.
Men det finns alltid kunskap att plocka från flera olika håll.

Jag tänker fortsätta att ha ett öppet sinne och lära mig från allt, från Cesar som lärt mig massor! - till Karen Pryor och andra klickertränare som också lärt mig massor!
Jag ser inte att det ena behöver utesluta det andra. 
Och naturligtvis köper jag inte allt, kritiskt granska är det som gäller - alltid med ett öppet sinne!

Hur många hundar gillar att få sina klor klippta - inte många!

Kathy Sdao pratade om olika fall hon haft i sin praktik.
Hon hjälper folk i hemmen med deras hundar.
Hon berättade om en Sankt Bernard som var paniskt rädd för att få sina klor klippta.
Ägarna fick inte ens röra tassarna än mindre ta fram kloklipparen, då var hunden försvunnen bakom en soffa.
 
Efter 12 veckors träning så klippte de klorna själva.

De började med att ha kloklipparen i samma rum - belöna
ha den lite närmare - belöna
röra hunden ben - belöna.
röra tass - belöna
nypa tass - belöna
klipparen på ägarens knä - belöna
hand på klippare - belöna
osv i pyttesmå steg
till dess att hunden vågade sitta kvar och få sina klor klippta.

Filmen Kathy visade var privat och fanns inte på You tube,
men jag hittade en som visade samma
typ av träning. Här med hjälp av klicker.