Säkert inte bara jag som inte kommit in på sin blogg idag. Blogg. se håller på att möblera om och allt slutade fungera ... men nu verkar det vara som vanligt igen. Det var då för väl :)

Femtitolfte gången jag stickade om islandströjan ... och den blev bra till slut. Skam den som ger sig! Tröjan blev något liten men det gör inte så mycket. Men jag är inte helt nöjd med garnet.. jag stickade i ett norskt garn som jag inte kommer ihåg vad det heter.. jag vet inte... men jag gillar inte känslan i det.
Jaja nu är den klar i alla fall. Min första islandströja. Det blir säkert fler någon gång (fast i annat garn).



Jag har köpt en massa härvor i olika härliga färger så nu har jag hemma till vantar eller strumpor när sticklusten angriper mig. Någon gång ska jag sticka en tröja i såna färger... höstfärger. Lovely!



Vilken vinter det är! Jag tror aldrig jag varit med om maken.
Wilma nästan försvinner i allt det vita när hon springer ut i snödrivorna. Hon älskar det!

Wilma är okopplad så mycket det bara går. Det är det här med flockkänslan och följsamheten som vi håller på att träna upp och det går inte med koppel på. Jag säger inget... tittar knappt ens på henne utan bara går iväg ... och kommer hon inte efter då grälar jag på henne! Hon verkar fatta grejen... det här blir nog bra tror jag.





För rättvisans skull håller jag på att sticka ett par vantar inspirerade av Border Collie (stickade ju schäfervantar här för ett tag sedan). Mudd i ögonens färger och resten blir svart och vitt.

Goda nyheter!
Jag fick ett telefonsamtal från Divas nya matte :D
Den tunga stenen som legat på mina axlar sedan vi lämnade av henne hos Försvarsmakten föll med en duns i golvet!
Det gick inte att hålla tillbaka tårarna när jag fick höra att allt gått jättebra, att Diva ätit, burit skor och sovit... i sängen :) (hihi, jag visste det).
Divas nya familj består av mamma, pappa och två tonårsbarn. Jag hoppas verkligen att det blir ett föralltidhem för henne. Jag tror det blir det.. nya matten lät redan smått förälskad :)
En månad "lånar" de hunden för att se att allt funkar och efter det skrivs hon över till sin familj.

Nu blir det ingen extrahund här (i alla fall inte på väldigt länge för då tror jag Gullegubben skulle flytta ;)). Dessutom behöver jag tid till mig själv och till Wilma. Fast jag saknar redan att inte ha nya hundutmaningar.... så jag funderar på att anmäla mig och Wilma till en lydnadskurs och kanske tävla i lydnadsklass ett... bara för skojs skull. Dessutom ska jag försöka träna upp Wilmas följsamhet... efter att ha levt med en schäfer som hade sådan suverän flockkänsla som Diva .. står jag inte ut med Wilmas lalala. Nä nu ska det bli annan ordning. Hon ska lära sig hålla reda på sin matte - och INTE tvärtom. Wish me luck ;)

Tack för allt stöd och lyckönskningar till Diva! All omtanke värmer! Verkligen! Det här har varit några jobbiga dagar.

Diva klarade lämplighetstestet med glans! Jäkla synd att hon har D-höfter annars skulle hon gått in i utbildning.
Hon skulle ha älskat det! 
Diva tyckte dessutom att testet var jättekul (jag också :)). Hon klarade gallertrappa, eldgivning, skrämselgrejer, gripande, kamp och allt vad det var lätt som en plätt. Gissa hur stolt jag var :)
Jag visste det - hon är en fin hund!

Efter testet fick vi en utvärdering av testledaren... Kapten nånting.. och det var bara lovord. Jag fick så mycket beröm för hur jag tagit hand om hunden att jag blev stolt över mig själv också! (jag sög åt mig allt beröm som en svamp ;))
Hunden är väldigt bra, sa han. Fint socialiserad, positiv, välvårdad, trygg, orädd, en härlig hund osv

Jag fick väldigt dålig information innan testet om vad som skulle hända Diva då vi lämnat henne. Men det visade sig bara vara en kontorstant som samordnar det hela som var oproffsig (otrevlig var hon också). Det hade varit skönt om jag vetat mer innan så jag sluppit oroa mig!
(övrig personal var väldigt bra)

Med i publiken på testet var ett par människor från olika familjer som ev är intresserade av Diva. Jag fick prata med dem och de fick fråga och jag berätta om hunden allt de ville veta. Det kändes bra. I morgon ska jag ringa och få reda på om någon av dem blir Divas nya familj.
Så just nu vet jag inte om Diva tillbringat natten på Hundtjänstenheten eller om hon fått åka "hem". Undrar om hon kan sova nåt..jo säkert hon måste vara dötrött i huvudet av alla intryck.

Det var grymt tomt i huset när vi kom hem från Hundtjänstenheten... ingen stolleschäferenergi fanns kvar. Det var som om luften var annorlunda. Jag saknar henne. Men nu när jag vet att kommer att få en familj så känns det ändå bra. Min egna hund, Wilma var glad faktiskt.. jag tror hon tycker det är skönt att få ha matte för sig själv :)

Man blir så glad när det ramlar ner nåt annat i lådan än reklam och räkningar :)
Andra numret av Lantliv kom idag. Jag gillar den tidningen fast jag blir lite smått sjuk när jag ser allt fint, all fin inredning. Vill ha jag också!



Jag har lyxat till det ordentligt och tagit en prenumeration på den här tidningen också. Hemslöjden heter den. En underbar tidning, precis i min smak. Jag visste inte att den fanns förrän vi var hemma hos pappsen och jag såg den hos honom. Jag snodde med mig ett ex hem och nu väntar jag med spänning på att den ska börja dimpa ner här också.

Nä nu går det inge bra.
Först stickade jag blå-lila vantar... det ena nystanet var melerat men jag tänkte att det blir nog bra ändå... men jag vet inte ..på ena vanten ser det blå nästan svart ut. Inviket har väldigt olika färg men eftersom det inte syns sedan så gör det inte så mycket. Jag har tummarna kvar att sticka fast jag är inte riktigt nöjd så det är risk att de blir liggande...



Då fick jag en idé om att sticka en annan slags mudd. Den snurrade sig i kanterna och blev mysko. Så den idén skippades.



Då började jag på ett par i lila-vitt. De blev jättestora. Näe..vad är detta.



Då började jag på ett par liknande fast gjorde mindre. Längre än så här kom jag inte för vid det här laget var jag less på vanteländet. De gör jag färdigt någon annan gång... eller inte.



Jag köpte garn till en islandströja istället. Den här. Men när jag kommit så här långt tyckte jag att den blev alldeles för stor...



Sjuttielfte gången gillt!
Bara att börja om. Så här långt har jag kommit. Nu stickar jag samma tröja fast i en storlek mindre.
Snart dags för ärmarna.. och om det inte blir bra .. då ska jag virka nåt :)!

Det finns en väldig massa ludd i en leksak! Eller i två rättare sagt. Två för 35 kronor, klart jag inte kunde motstå. Wilma bar stolt hem leksakerna från zoobutiken. Sedan tillbringade hon och Diva hela fem minuter med att ha ihjäl dem... obducera leksakerna till oigenkännlighet.
Fem minuters kul för trettifem spänn... ja ja det kanske det var värt för riktigt roligt hade de :) Nu är det ludd överallt! Så förutom hår överallt, för båda hundarna fäller - samtidigt, är golvet fullt av vita luddtussar. Det är så fint så ;)

Jag håller på att sticka ett par schäfervantar.
Inte vantar till en hund eller av en hund
utan vantar inspirerade av en hund.
I hennes färger..grått, svart, vitt och guld.

Sötaste schäferplutten.
De vantarna kan jag snosa på när hon har flyttat...
för hennes päls luktar precis så, som yllevantar :)

Flingor singlar i ultrarapid från en himmel målad i pastellblått. Jorden vrider sig sakta bort från solen som vid horisonten skiftar från gult till en flämtande orange låga. Det är som om tiden går långsammare för ett tag, strax innan det skymmer denna januaridag.

Björktrastarna samlas i stora flockar i rönnbärsträdets topp. Knirpar och knorpar förnöjt med magar stinna av de sura bären. Nästan samma ljud som mina kängor gör i snön. Inga av fåglarnas vanliga maracas hörs. Bara detta förnöjda knirpande. Under trädet är marken rödfläckad av bärsaft.

Det är stilla och tyst i kvarteren. Däckens ljud dämpas i det vita mjuka. I husen tindrar ännu stjärnor och ljusstakar fast tankar på pepparkakor är förbi, paketen öppnade och det glansigt röda pappret lämnat på återvinning.

Fröken schäfer drömmer att hon är en husky. Att hon drar i flock över vidderna med snön sprutande från tassarna. I en allt snabbare takt. De vidsträckta vidderna. Vitt. Inget är i vägen. Inget stör rytmen i den raska traven. Ett med ursprunget, ett med alltet. Tungan blir lång, blicken fjärran. Rytm. Flock.

Hennes människa väcker henne ur drömmen. Dessa långsamma människor. Hon önskar att hennes människa kunde drömma drömmen med henne.