Grattis Wilma, sju år! 
Wilma är Våg (jag med för den delen, fast jag har slutat fylla år ;))
Sju år, vad är det i hundår tro. Första året ska räknas som 14 år och sju år för varje följande, är det inte så..då kanske vi är jämngamla ungefär. Du och jag Wilma :)

Det är dags för semester. I morrn bitti åker jag, Gullegubben och födelsedagsbarnet norröver till min pappa. Det är alldeles för långa avstånd och vi ses på tok för sällan jag och papps. Jag längtar!

Till pappsen tar jag med två pappkassar fulla med trädgårdsäpplen att koka nåt gott av och eneträ att snickra med. Varken äpplen eller en finns i Lappland så det brukar uppskattas.

Min pappa snickrar och skapar, han är alldeles fantastisk! Min skaparådra har jag ärvt av honom. Jag skapar med garn och tyg och han med trä och färg. Det är fint det.

En enda pumpa blev det. Inte blev den gigantisk som det stod på fröpåsen, bara krokig. Strange ;)
Det är den som ligger där nedanför soffan. Häcken är amerikansk hagtorn, blir härlig färg på den.



Jag är svag för korsstygn i rött. När jag bläddrade runt på Pinterest och läste alla roliga eller finurliga eller underbara citat och andra texter fick jag en idé att sy text i korsstygn.
Jag har inte lagt upp någon sida på Pinterest än för jag har inget konto i Facebook. Jag ska bli den sista som går med i Fejan nämligen. Fast Pinterest vill jag gärna hålla till på, måste lösa det på nåt annat sätt. Twitterkonto tror jag gick också, får skaffa mig ett sånt kanske. Som tur är kan man bläddra i alla fall och hitta tonvis med inspiration.

Korsstygnstexten ska jag rama in. En vit ram ska det bli. Jag har ett gäng texter på lager som jag vill sy, få se hur många jag ids.

Dagens roligaste!

Började virka sådana här, tänkte mig en typ filt att lägga i soffan men jag vet inte om det blir bra för det var väldigt vad stora hål det var. Vad kan man annars ha det till? Stärka och göra panelgardiner av..? Göra en bordsduk? eller tabletter? eller? eller ska jag skippa hela projektet och göra nåt annat..Förslag någon?




Mönstret kommer från den här boken.



Vad sur hon ser ut där på bilden.. Wilma då hur är det? Till kvällen kommer hennes polare blandiskillen Oskar. Han ska bo hos oss ett par dagar. Kanske han kan göra henne glad. Trädgården är som färggrannast. Jag gillar tidiga hösten när allt sprakar och luften är fräsch och krispig.



Idag regnar det inte. Inte ett moln på himlen. Vi ska strax ut jag och Wilma och vandra långsamt i solskenet. Mycket långsamt, nosa på varenda kvadratcentimeter i godan ro. Hon alltså, inte jag ;)



Måste städa ur växthuset snart. Och tömma jorden ur stora lådorna. Det ligger några måsten och gnager för jag har varit lat sista tiden. Det hopas fort alla "skagöra".



Den vingade benveden brinner i mörkrosa.



Där bakom fönstret i vårt röda hus är mitt "blomrum". Dit ska jag ställa apelsin och fikon och banan och passionfrukt och tamarind och andra känsliga typer som bott i växthuset över sommarn. Skulle vara smutt att ha ett orangeri men det lär aldrig hända. Jag får vara nöjd med mitt växthus.
Pelargonerna ska bo i vanliga fönstren över vintern. Det gjorde jag i fjol och det fungerade utmärkt. De fick ingen specialbehandling alls och det behövs inte.

Till slut blev de klara mina strumpor, fast det tog lite tid. De skulle stickas i tusen färger (tio) och fästas trådar och broderas på några extra stygn och göras flätor och jag vet inte allt, men det var värt det. De blev jättefina. Om jag mot förmodan skulle gifta mig någon gång då ska jag ha dem på mig så fina blev de. Jo det är sant.



Det skulle vara flätor på .. hur i sjutton gör man flätor så det blir fint? Jag googlade och funderade.. och kom inte fram till nåt riktigt hundra.. förrän grannkillen Douglas, 11 år fyllda, kom och hälsade på. -Men Matte! det är bara att snurra! Jasså, men hur? Då visade han hur man gjorde och det blev perfekt. Man tar bara långa trådar av garn och snurrar så mycket man kan och så viker man trådarna dubbelt. Vips har man en fläta. Tänka sig :)






Hälen var en helt annan variant än jag någonsin stickat men det gick att få till den. Först stickades hela strumpan och allra sist stickar man hälen.



Strumporna fick två flätor vardera.



De blå partierna är broderade efterhand. En rätt fiffig idé om man vill ha en dutt av färg någonstans men inte vill låta trådarna följa med varvet runt.

Första strumpan är färdig .. nästan. Det ska till en häl också.. hur nu det ska gå till men det ger sig.. hoppas jag. Jag tycker de blir läckra, inga blyga sockar direkt. Det här var ett bra sätt att göra sig av med alla garnrester.
Jag har använt tio olika färger så det går bara åt lite av varje.



Hälen stickas sist av allt. Jag ska göra socka nr 2 klar innan jag gör hälarna.

I går var jag till biblioteket och bad dem söka efter den där boken av Zilboorg med fler turkiska mönster. Hoppas de hittar den någonstans i landet och skickar den till mig. Då blir jag glad :D!

Tack snälla jag! Precis exakt vad jag önskat mig :)
Jag äger inte så många handarbetsböcker men nu tyckte jag det var på tiden att klicka hem några.
Vintern närmar sig och fingrarna kliar efter garn .. just ja, mer garn måste jag ha tag i och tyg, allt har tagit slut i vanlig ordning.




"Knitting over the edge" är en bok med över 350 olika varianter av kanter och bårder. När jag inte vet hurdan mudd jag ska göra på sockar eller vantar jag stickar då kan jag bläddra i boken och bara välja. Najs.



"The Tilda Characters collection". Fyra böcker med Tildafigurer. Finast är änglarna och dockorna. Det är inga full size mönster med utan bara små teckningar som måste förstoras 400 gånger för att funka. Så inte jättepraktiskt att göra efter men det går nog.



Det här var den bok jag väntat mest på. "Around the world in knitted Socks". Jag beställde den för jag ville ha tag i ett mönster på turkiska strumpor stickade från tån upp. Men mönstret som fanns i boken var stickat från mudden ner trots att det står i beskrivningen: ..Turkish socks are knitted toe-up... Vilket fusk! Jag ska göra sockorna i alla fall men jag är lätt besviken.
Helst vill jag ha tag i Anna Zilboorgs bok "Simply socks:45 Traditional Turkish Patterns to Knit" men jag har inte fått tag i den. Finns bara på Amazon som det verkar. Idag ska jag gå bort till Bibblan och höra om de har boken eller man kan göra ett fjärrlån från något annat bibliotek. Wish me luck!

Nä jag är inte snuvig än ;) Tack och lov för det. Vi har haft besök och efter det reste vi till vänner på kräftfest. Så jag har inte tagit mig tid till att sitta vid datorn bara.



Jag har börjat städa ur växthuset. Efter att ha plockat ner de tomater som hunnit mogna åkte resten av plantorna på komposten och nu växer det bara chili och gurka i växthuset. Det får mogna färdigt och sedan ska jag tömma all jord och skura hela stugan med såpa och göra vinter.




Mitt lilla plommonträd gav grymt mycket frukt i år. Och fin frukt, knappt några skador alls och supersöta. Det blev chutney av det mesta kokt med ingefära, vin, rödlök och chili. Kanelen skippade jag och slängde ner en vaniljstång som fick koka med istället. Chutneyn passar bäst till ost tycker jag.

Både jag och Gullegubben har drabbats av Värmlandsvirus. Vet inte hur mycket papper vi snytit upp. Jag hasar omkring i pyjamas, ögonen rinner, näsan rinner. Orken är på noll.



Det enda som är bra med att vara sjuk är att man får trösta sig med lyxiga tidningar :)

Det blev visst kilometervis med inlägg från resan, hoppsan :)



Sista dagen var vi till Måltidens Hus i Grythyttan. Wow!
Det bästa stoppet på hela Värmlandsresan tror jag.



Det här är i festsalen i Måltidens Hus. Där finns bl a en Camembertform i gigantiskt format fylld med olika representativa måltidssaker från vår nutid som när den fyllts klart ska placeras ner under golvet och bevaras för eftervärlden. Guiden var inte säker på om Carl Jan skulle ner där i hålet han med ;). Måltidens Hus är hans hjärtebarn. Vilken visionär han är Carl Jan, det hade jag inte begripit innan.



Vinkällare finns förstås, tegelväggar, ett välvt tak, en bordsskiva som är lika över all världens vinprovningsställen så man kan se vinets nyans speglas i skivan. Där i källaren är det vinprovningar och tävlingar emellanåt. Vinerna är väl inlåsta bakom en tjock dörr ( i helt korrekt temperatur alldeles säkert).



Vi åt lunch i skolmatsalen. De eleverna är bortskämda kan jag säga! Kolla faten, det blev tomt, så gott!. Vi åt soprent :)



En underbar guide hade vi här också. På bilden berättar hon om föreläsningssalen, eller Gourmet-teatern som de kallar den. Hela byggnaden är designad och genomtänkt och alldeles fantastisk. Lycko de elever som får plugga där! På scenen i Gourmetteatern kan kök hissas upp ur golvet och kameror filmar när det trancheras och grytor som puttrar.



Fortfarande i föreläsningssalen. Varje plats har en vattenkran och spottkopp för vinprovning.



Blankputsade kök på kök på rad där eleverna lär sig allt om matlagning. Den dagen vi var där var skolstart. Guiden berättade att många elever inte ens kan koka ägg när de kommer och att det mest fantastiska med jobbet är att följa dessa ungdomar och se hur de lär sig och utvecklas.   

Utbildningen handlar om mer än att kunna laga mat, lika viktigt är presentation, gestaltning, bemötande, kunna ha hand om stora event, bokföring och en massa mer.



Eleverna har ett bibliotek med kokböcker och konstböcker och andra böcker som de har användning av i sin utbildning.  



Ett kokboksmuseum finns i huset. Det är Tore Wretmans samling av kokböcker, eller åtminstone den del av hans samling som Carl Jan lyckades buda hem på Sotheby´s när den var till salu. Utan Carl Jan var det risk för att samlingen skulle spritts för vinden. Nu finns det mesta kvar i Grythyttan.




Tore Wretman står förstås staty i kokboksmuseét och där framför statyn ligger den äldsta kokboken i samlingen, skriven 1480. 



Det mesta som skrivits av Cajsa Warg finns där i hyllorna.  



I museets tak har Ernst Billgren formgivit plafonden. Gissa vad den föreställer..?



Mat! Fat och kastruller och kött och fisk och bestick. Kul! Billgren är en av mina favoriter.




Det här kan man läsa i en av de äldre kokböckerna. Inget nytt under solen, sa vår guide. Samma gäller i dag i köket. För att jobba som kock bör man kunna laga god mat, vara trevlig mot gästerna, smaka av maten. Ha god hygien och inte sno från köket.

Teve hade varit i Måltidens Hus tillsammans med Per Morberg och spelat in ett avsnitt som troligen kommer att visas i höst. Det måste jag kolla på.

Stärkande kaffepaus. Hembakt och duk på rastplats med någon av alla Värmlands sjöar i bakgrunden. Mysigt.



Det här är Ekshärads kyrka, en timrad spånklädd korskyrka från 1600talet. 



Den finns förstås avbildad på Pilgrimstapeten. Kyrkorna längs pilgrimsleden låg med ungefär 3 mils avstånd från varann - ungefär så långt som en pilgrim kunde vandra på en dag.



I kyrkan finns en gammal tavla bevarad från tiden innan reformationen. Maria är centralfiguren, inte Jesus. Allt katolskt skulle förstöras då men denna tavla slapp undan med blotta förskräckelsen.



I den här kyrkan har man också försökt ta fram gamla målningar som finns under den vita färgen men inte kunnat få fram mer än några få och dessutom varit tvugna att förbättra dem. Den här ängeln är förbättrad på 40talet och ser mer ut som en pinuppa än en ängel från 1600talet.



Apropå bra guider. Ekshärads kyrkoherde var absolut i topp tre. Han kom in på sin lediga dag för att visa oss kyrkan. Här står han och berättar om altartavlan, det riktigt lyste om honom när han pratade om sin kyrka.

Hans fru är prost i en annan församling. - men hur blir det då, var det någon som frågade...präst, prästinna säger man ju men om hon är prost, vad blir du då? Ja, det får väl bli prostata då skrattade han.



Vi fick se alla kyrkans skatter. Här är ett av de få exemplar som finns av Gustav Vasas bibel.



Och i textilkammaren finns gammal textil bevarad. Den äldsta är från 1200-talet! Det var inte igår.  Otroligt att det fanns så mycket av färgerna kvar.




På kyrkogården finns mest gamla järnkors. Och nya också, de tillverkas än idag. Den trekantiga i mitten på bilden är den äldsta som finns där på kyrkogården.  



Järnkorsen kallas för Livets Träd, är inte det fint! Inte alls så dystert som en sten. livets träd med löv som rasslar i vinden.



Tredje dagen avslutades med en tur upp till Tössebergsklätten. En utsiktsplats och restaurang finns högt uppe på ett berg. Jag som är vansinnigt höjdrädd tycker väl inte att det var helt nödvändigt att baxa bussen ända dit upp ;)
för att inte tala om när det gick nerför, hu!
Men nog var det vackert. Värmland är vackert! Det är liksom sinnebilden av Sverige, som på de där pappersbonaderna du vet, med böljande landskap och boskap och sjöar och romantiskt som tusan. Precis så ser det ut.

Här berättar guiden för oss om Pilgrimstapeten. En 40 m lång handbroderad tapet som finns att beskåda i Dalby hembygdsgård i Ransby. Fantastiskt fin! Vilket jobb. Åk och titta på den! Innan visningen av själv tapeten fick vi se en film om tapeten och om de kvinnor som sydde den.
Bra upplägg och mycket bra guide. Det har det varit hela resan, bra guider. Otroligt engagerade och entusiastiska och vänliga.



Tapeten berättar om pilgrimsvandringarna på medeltiden. Från Hammarö i Värmland till Trondheim i Norge. Målet för vandringen var den helige kung Olavs reliker. Samtidigt berättar tapeten om nutida saker, där är inbroderat folkrace och dragspel och husdjur och allt möjligt. Det tog ett tiotal kvinnor två år att färdigställa tapeten.






Sysätt är främst kedjestygn men även andra stygn har använts. 
Garnet de använt till tapeten är Per Gynt, ett norskt ullgarn.

Jag fick lust att börja brodera! Tror faktiskt jag ska göra det när jag stickat färdigt strumporna. Fast det blir inget 40 meters broderi :)



Någons husdjur fick vara med på tapeten. Rart.

Efter Sillegården åkte vi vidare och hälsade på hemma hos Selma på Mårbacka.



Tyvärr fick man inte fota inne i Minnesgården, som den kallas, här finns bilder på några av interiörerna. Det var vackert där inne och personligt. Kändes riktigt hemtrevligt. Ett rikt hem, med målningar över hela väggarna och fullt med snygga saker. Porslin och tavlor och skulpturer och you name it. 

Klänningen och skorna som Selma bar när hon fick Nobelpriset stod uppställda i hennes sovrum. Och vad smått det var! Hon kan bara ha varit en tvärhand hög och skorna såg ut som storlek 35. Pyttetant!

Pyttig sagotant och väldigt framåt för en kvinna i sin tid. Hon var först med körkort och bil där i trakten, först med el också har jag för mig guiden berättade. 
Första kvinna som blev medlem i Svenska Akademien. 
Första kvinna som fick Nobelpriset i litteratur (1909). För Nobelprispengarna köpte hon tillbaka sitt föräldrahem som tidigare sålts och byggde en gård omkring det. Det gamla huset finns kvar inne i det nya. 




Här är Selmas kattunge.. nä ;) men den sprang omkring och tjusade alla turister, fast ville inte vara med på bild.
Sötis.



En del av gänget på väg tillbaka till bussen. Sol och regn om vartannat hade vi från dag två men det gjorde inte så mycket.


Gräsmark kyrka heter den här. Det var nästa stopp.



De flesta gamla kyrkor har fått sina vägg och takmålningar övermålade med vitt för så skulle det vara ett tag, men här i Gräsmark kyrka har man lyckats plocka fram de gamla målningarna. Taket var målat med himmel och lite helvete i ett hörn (fotade jag inte för det såg så hemskt ut). Det är den Yttersta domen som är illustrerad där över hela taket. Hujedamig.