Det är inspirerande att lyssna till hundprat och läsa hundböcker. Jag får lust att ta nya tag i träningen.
Vi har just kommit in från förmiddagspromenadandet.

I går lyssnade jag till Ian Dunbar och fick lite nya ideér för hur jag kan träna. Så här såg Divas promenad ut idag:

Diva var superaktiv i början som vanligt. Då sa jag Ja! Spring! och så fick hon dra mig längs gatan. Spring! ska bli kommandot för att få dra i kopplet. Medan Här! är kommandot för att gå vid sidan.

Tanken är att det ska bli så tydligt som möjligt för hunden... att det ska bli STOR skillnad mellan att gå fint och att dra i kopplet så att det blir lättare för henne att förstå vad jag vill.

När vi gick över gatan tränade vi Här!. Väntar ut henne tills hon sätter sig, säger Braaaa! och ger en gobit, tar ett steg. Väntar ut tills hon sätter sig, säger Braaaa! och så vidare. (alltså jag säger inte Sitt, utan bara Braaa,för hon ska "tänka ut själv" vad det är jag vill).
Ett enda steg i taget klarade hon i början av promenaden. När vi gått över gatan (vilket tog ett bra tag, som tur ingen trafik :)) och hon satte sig, sa jag Varsågod! och så fick hon gå i långt koppel och göra vad hon ville = nosa.

Nu kom vi in på skogsvägen. Där sa jag Sitt! och när hon satte sig tog jag av kopplet och sa Varsågod, Spring!. Längs skogsvägen ropade jag in henne några gånger. Diva... Kom! och när hon kom fram bjöd jag på dragkamp med kopplet (hade ingen leksak med så kopplet fick duga). Och dessemellan fick hon springa omkring och göra vad hon ville.

Vi närmade oss ett bostadsområde. Där kopplade jag upp henne. Vi tränade lite Här! ett tag. Några meter i taget och frikommando, Varsågod! eller Spring! dessemellan. Nu började det bli svårt att få henne Att dra i kopplet och vi lyckades gå fint två steg mellan varje sittande under gå-fint-träningen.
En parksoffa var ett utmärkt tillfälle att träna sitta still och bara vara. Där slog vi oss ner fem minuter. Under tiden fick Diva sitta.

Nästan hemma igen mötte vi Rambo, schäferblandis och de fick hälsa. Kärlek vid första ögonkastet. Någon gång ska de få träffas okopplade och umgås på riktigt. Men nu när Wilma löper vet jag inte om Diva snart också är på gång så jag vågar inte. Vill inte gärna riskera att det blir mer än lek :)

Nu är det en trött och nöjd schäferplutt som lagt sig att vila. Skönt :)

Wilma ligger också och myser efter sin promenad. Hon fick också lite träning bara för att hon tycker det är så kul. -Matte, jag vill också! sa hon till mig när vi gick ut. Lydig ;) som jag är så sa jag Visst! och så fick hon också Braaaa! och gottebitar när hon gick fint. GulleWilma, hon ler med hela ansiktet när hon får tränas :)

Ganska långt radiosnack men väl värt att lyssna på. Ian Dunbar om sin syn på ledarskap.

Går man in på den sidan så kan man klicka där det står RADIO och där får man upp en massa ollika snack av Ian Dunbar. Nästa gång ska jag lyssna till "pulling on leash". Finns alldeles säkert ett och annat för mig att lära!

Diva har varit helvild i kväll. Vet inte vad... kanske för mycket uppdämd energi efter några timmar ensam hemma då jag var på IKEA och för att vi inte gått långpromenad i dag... eller så tänker hon börja löpa eller så testar hon var gränserna går, vem som ska bestämma.. Eller allt på en gång. Nåt är det. Nog för att hon brukar vara stollig då och då och väldigt busig men i kväll var det mer än vanligt.
 
Hon betedde sig precis som i början när hon var valp. Hämtade varenda sko från hallen, flera gånger.
Började t o m bita på en sko. Det har hon inte gjort på väldigt länge. Stal klädesplagg som låg på ett bord och spred ut över golvet. Sedan fick hon stolleryck och började härja med Wilma så Wilma nästan blev förbannad och så for hon i hundraåtti genom hallen och krumbuktade sig. Helt som en galen hund. Herregud!

Då satte jag på henne halsband och koppel (inte det lättaste för hon var helvild) och så knöt jag kopplet om min midja. Då blev hon lugn på en gång. Ett par timmar fick hon sitta fast så. När jag gick gick hon också, när jag satt still hade hon inget val än att vara still hon också. Hela tiden sa jag inte ett ord till henne, tittade inte på henne utan gick bara och gjorde mitt som om hon inte fanns. Och jag har aldrig varit med om maken till följsam hund! Hon rörde sig fint med mig hela tiden och mesta tiden bakom mig helt kolugn.

Bra knep!

Nu har hon somnat på mina fötter... tokvovven :)

Det ser värre ut än det är :o

Wilma visar värsta varggapet med blottat tandkött. Man skulle kunna tro att hon var den tuffare av de två. Det är precis tvärt om. Det är Diva som är den kaxiga, har första tjing på alla saker, går ut först genom dörren. Ja den som bestämmer helt enkelt.
Wilma kan visa tänder hur mycket som helst... Diva bryr sig inte.

Lilltjejen, gogumman, tokfian. Kärt barn har många namn så också kär hund.
Hon är också en jättejobbig hund. Mycket hund som man brukar säga. Inte en som bara vill ligga och mysa även om hon gör det ibland också. Helst kryper hon då upp i gästsängen. Den enda säng hon får ligga i. Annars är det golvet som gäller. Då ligger hon helst vid mig med huvudet på mina fötter. Gogumman :)
I sovrummet har hon en egen madrass på golvet nu för tiden. I början sov hon i bur för husfridens skull men den behövs inte så ofta längre.

Hur jag ska klara av att hon flyttar vet jag inte... det blir hemskt. Bra för henne för hon får jobba men hemskt för mig. Det kommer att bli tomt.

Hon fick tag i röda Kongen genom att sträcka sig ut på tårna och behövde som tur var inte hoppa ut.
Tur - för hur kul blir det om när hon lär sig ta sig ut genom fönstren... då kommer jag inte kunna ha öppet och vädra utan att jycken drar iväg på äventyr i grannskapet.  

Hon kan redan öppna så gott som alla husets dörrar. Hon vet hur dörrar med handtag öppnas och hur man puttar upp en skjutdörr. Grinden som vi har upp till övervåningen har hon inte klurat ut hur hon ska få upp ... än. Men hon försöker envist en stund varje dag så snart har hon säkert kommit på knepet hur man gör för att få upp en hasp.

Wilma är extra omständlig och långsam. Polemasar fram så sakteliga. Varje fläck fastnar hon med näsan i, läpparna darrar och blicken blir drömmande.  Hon får gå som hon vill ett tag men sedan måste hon gå vid min sida. Annars skulle promenaden ta hela dan!
När vi kom hem såg jag runda röda fläckar på golvet. Aha därför är hon extra nosig. Hon har börjat löpa. Då måste hon ha full kontroll på vilka snygga killar som rört sig i grannskapet förstås.

Dags att gå ut med vovvisar. Det blir Diva först. För nu har hon väntat hela morgonen och har en massa uppladdad energi och att gå med båda då är att be om trubbel.
Nej vi ska ta en harmonisk promenad bara jag och hon först. Och träna gåfint som vanligt. Idag kommer hon att vara alldeles perfekta hunden... det har jag bestämt. Jag tror fullt och fast att man påverkar jyckarna omedvetet och därför är det bäst att tänka att allt kommer att fungera jättebra.

Jag och Diva var ute och gick jättelänge. Först var hon dragig och trist... gick inte med mig. Det är ofta.. nästan alltid så i början av promenaden. Bråttom bråttom. Efter ett tag gick det bättre och efter en stund till gick det riktigt bra så därför fortsatte jag promenerandet. Ville utnyttja att hon var lugn och fin. Tror vi var ute en och en halv timme och gick i solskenet. Härligt!
Det är det bästa ..när vi kan gå utan dragkamp.. ja utan kamp överhuvudtaget. Promenera som en enhet inte som två som vill olika saker. Det är enorm skillnad.
Man kan tro att hon skulle bli trött av allt vandrande och det att hon måste skärpa sig... men icke. Himmel vad med energi hon har den jycken! Man kan bli matt för mindre...Fast det är klart, hon är avlad för det. Att ha energi i massor för att kunna jobba, jobba. Om jag har tid till kvällen ska vi ta en cykeltur... när det blivit svalare. Det var längesen vi cyklade.

Wilma fick förstås också en walkabout. Vi lyckades pricka tiden när alla andra hundägare var ute. Jag kommer ihåg  då vi letade och förföljde andra hundar och deras ägare för att träna hundmöten. Då var Wilma pest och pina. Gjorde utfall och "skämde ut" mig. Det var inte alls länge sedan men nu är hon "botad" (eller rättare sagt jag har nu lärt mig hur jag ska få henne att bli cool). Såååå skönt. Det gick att ändra ett jobbigt beteende! Nu kan vi passera jyckar utan några större problem. Möter vi stora hundar med svansen hög som går före sin förare är det förstås svårare, då hör jag att Wilmas andning blir hastigare och att hon spänner sig men ett dovt "icke!" från mig och hon lugnar sig.

Kläder med hundtryck brukar oftast vara töntiga men kolla på de här. Riktigt läckra!

Håller som bäst på att nerladda 315 bilder från kvällens schäferträff. Tar en EVINNERLIG tid.
Gullegubben höll i kameran med strikta order att ta så många bilder som möjligt ... i förhoppningen att någon bild blir bra. Inte lätt att fånga stolliga schäferpluttar med skärpa - jag vet. 

I dag och kväll var  vi nämligen på träff med valpar och unghundar som fötts upp av Försvaret. Fodervärdskonsulterna höll i det hela. Flera timmar tillbringade vi på Täby-Danderyds brukshundsklubb. Tre fodervärdskonsulter försökte hålla ordning på folk, valpar och unghundar. De gjorde ett bra jobb :)

Den senaste kullen ...nu på bokstaven E var där (vi tillhör en av förra årets, alla hette då något på D ... Devina (som jag kallar Diva)är ju min raring). Åååå vad söta de var de nykläckta schäfervalparna. Man smälter vill jag lova . Det nya gänget var nästan svarta till färgen och alldeles slängigt valpigt underbara, fyra månader gamla ungefär.

Av Divas syskon var bara en kullsyrra med på träffen (hon har två systrar och en bror).

Vi delades upp efter ålder på hundarna. Tre grupper med varsin fodervärdskonsult som "lekledare". I vår grupp var hundarna från 8 månader till dryga året. Snart dags för att de ska in till Försvaret för lämplighetstest! Nu i augusti väntar årlig vaccinering och avmaskning och snart kommer kallelse till ledröntgen. Efter det är det test. Diva kommer att klara lämplighetstestet med "flying colors", det har jag ingen tvekan om :)! Det är bara att hoppas att hon inte har några problem med knän eller höfter... hoppas, hoppas...
Jag önskar att hon ska få jobba!

På träffen fick vi träna linförighet, inkallning, passivitet och lite annat. Det var roliga att se hur olika alla hundarna är. Diva är väldigt stabil och bra. Så vitt jag kan bedöma är hon en bra hund för det hon är ämnad att bli ... men det återstår som sagt att se.
Fortsättning följer... alldeles säkert.

Det låter säkert som Diva är duktig alltid. Det är hon INTE. Jag försöker bara att se det positiva, framstegen som vi gör och koncentrera på det. För hon blir bättre och bättre men visst tar det tid och visst är det urjobbigt ibland.

Alla fönster står öppna och gardinerna fladdrar.
En av sommarens hetaste dagar. 27 i skuggan. Det var lite väl varmt för Diva på prommisen.Vi gick i skogen mest där det är skuggigt men jag borde ha haft vatten med mig till henne.
Hon var duktig idag den lilla skruttan. Först var hon dragig och stressad men sedan gick hon en stor del av promenaden i löst hängande koppel utan att dra det minsta. Och så apporterade hon bollen utan att retas och sticka iväg med den. Jag blir så stolt så jag kan spricka!
På hemvägen gick hon okopplad ett halvt steg bakom mig och brydde sig inte om cyklar och folk som passerade. Gumman... hon var välan helt utmattad av värmen.

Svettiga och flåsiga är vi alla tre. Det är varmt och fuktigt som en bastu ute. Först gick vi en timme jag och Diva och sedan gick jag med Wilma en kortare runda.
Diva var riktigt sansad efter ett tag ... men phu vad jag fått kämpa med den hunden... att få henne att sluta stressa och inte dra i kopplet är jättesvårt.  Jag måste vara luuuugn luuuugn och samtidigt bestämd med var jag vill ha henne på promenaden och det är inte två meter framför mig stretande i kopplet utan vid min sida lugn och fin. Vi går förbi skogen så hon får springa av sig och vara okopplad ett tag också.
Det svåra är att inte bli frustrerad och lockas med i hennes stress när hon är i koppel, inte helt lätt ska jag säga. Men det går - djupa andetag!